Och nu också på Twitter 09-01-08
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerJag har ännu inte riktigt begripit vad man skall ha Twitter till. Jag har kikat på fenomenet på håll i två år, men det verkar som att det verkligen skedde en twitterboom i Sverige under julen, så det är väl lika bra att haka på.
Just nu är det i alla fall spännande. Ni kan följa mig här.
Nu även på radio 08-11-18
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraDet har inte blivit mycket bloggande på senaste tiden, men ett radioframträdande klarade jag visst av. På P1 pratar jag här en del om turkisk forskning och annat. Programmet handlar förövrigt en hel del om mitt universitet och framförallt om min rektor.
Riktigt vad vet jag inte, eftersom det var ett tag sedan intervjuen gjordes och att jag än så länge inte har lyckats stå ut med att lyssna på min egen röst länge nog.
Mitt namn är Republik 08-05-08
Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , 5kommentarerHan berättar om sitt liv för mig som vore jag en förläggare han försöker sälja en bokidé till. Hans historia är inte speciell på något sätt, sättet han berättar den på fängslar mig. Hade han pratat med en landsman skulle han ha gjort det annorlunda, men jag är utböling och han vet vilken blandning av exotism, politik och personliga anekdoter jag vill ha.
Han heter Cumhur och äger den nyöppnade restaurangen i mitt kvarter. Runt årsskiftet arbetade jag under några månader i Sverige och när jag kom tillbaka hade hans pide- och lahmacunhak ersatt det erbarmliga snabbköpet. Jag började genast att gå dit och nu, efter att ha gått igenom deras meny under några veckor, bjuder han mig på te efter maten och sätter sig mittemot mig för att samtala. Och vi pratar länge, ett liv skall sammanfattas innan jag kan gå därifrån.
Tre statskupper, och en fjärde
1961 Genom tre statskupper har han levt, säger han. Och en fjärde gav honom hans namn. Hans namn, Cumhur, är ett persiskt låneord som betyder republik (och som också ingår i de officella namnen för såväl den turkiska som den iranska republiken)*. Han föddes ioktober 1961, just när militären efter sjutton månader lämnade ifrån sig makten. Den andra republiken utropades, framtiden såg återigen ljus ut och Cumhurs far var knappast ensam om att säga: “Min son skall heta republik!”.
1971 Ett decennium tidigare hängdes premiärminister Adnan Menderes tillsammans med sina utrikes- och finansminstrar. Denna gång räckte det med ett memo från militären för att få regeringen att avgå.
1980 Efter flera år av våldsamma oroligheter sker en tredje statskupp på två decennier. I svallvågorna av kuppen och våldet som leder fram till den förlorar Cumhur sitt jobb. Hade han fötts vid den här tiden hade han nog inte fått heta republik. Nationalismen svallade vid denna tid och ett mer typiskt pojknamn för någon född 1980 är Onur (från engelskans honour – ära).
Men bara några år senare vände vindarna och tillsammans med några kamrater tjänade han bra med pengar på börsen. Medan hans kamrater byggde hus för pengarna for Cumhur istället till London och stannade där ett år tills pengarna tog slut. Han far tillbaka till hemstaden Konya för att arbeta.
1997 Detta är året för den så kallade Postmoderna statskuppen. Även om det alltid är dramatiskt med statskupper går denna lite lugnare till och de flesta påverkas inte direkt. Någonstans vid denna tid börjar Cumhur arbeta som kycklingsgrossist. Han sammanfattar affärerna på följande sätt: “Att sälja är väldigt enkelt. Man säljer hela tiden, alla vill ha kyckling. Men att få betalt, det är svårt.” Så svårt att han gav upp försöken att livnära sin familj på kycklingförsälning och funderade på vad han skulle göra härnäst.
Som för så många andra i Turkiet verkade den enda lösningen vara att flytta till Istanbul. Som en av de drygt trehundratusen som varje år flyttar till Istanbul for han med förhoppningar om att kunna leva lite bättre genom att driva restaurang i den stora staden.
Och vi får se hur det går. Jag skall dit imorgon och se hur veckan har gått.
*Mer precist heter republik Cumhuriyet på Turkiska, formen cumhur har mer betydelsen av folk. Titeln och inledningen av artikeln kommer av vad han sade till mig.
Censur av Youtube och en regering 08-05-07
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerFör två år sen var det väldigt sällan man stötte på blockerade sajter i Turkiet. Jag vet att en del fildelningssajter, som t.ex. svenska Pirate Bay, har varit stängda från turkiska ip under lång tid, men det är inte särskilt anmärkningsvärt. Under senare tid har det dock blivit allt vanligare och framför allt mer uppseendeväckande.
Under många månader var alla bloggar under adressen wordpress.com (som väl idag torde vara den största i sitt slag, åtminstone om man räknar bort rena spambloggar) avstängda. Det orsakade nu mest mummel från en liten minoritet bloggare, men när turen så kom till YouTube rasslar kedjorna naturligtvis lite kraftigare nere i folkdjupen.
Youtubecensureringen har fallit i någon form av jämn lunk, vad det verkar. Under de senaste månaderna har gången varit den att någon domstol reagerar på någonting på YouTube som tycks svärta ner Ataturk, republiken omhuldade grundare. Sonika slår de fast att inga internetleverantörer får ge tillgång till den youtube.com. Ett par dagar senare tar YouTube bort videon ifråga och sen kan vi alla titta på Battlestar Galactica fanvideos, eller vad vi nu behagar tills nästa gång. Fast möjligen höll lunken bara igång tills nu. youtube.com har nu inte gått att nå direkt sedan fyra eller fem dagar. Jag vet faktiskt inte vad som händer. Måhända har youtube tröttnat på att vara turkiska domstolar till lags.
Det finns de som menar att det inte bara handlar om några konservativa domare som har fått upp ögonen för en ny arena att skapa uppståndelse på, utan om en generell åtstrypning av yttrandrefrihet i Turkiet. För trots att lagarna, i minst sagt maklig takt för all del, har lindrats så verkar det som att allt fler journalister anklagas för brott mot yttrandefriheten.
Turkiet är nu inte Kina
Som tur är har Turkiet inte investerat i dyra brandväggar för att isolera landet från omvärlden, så förbuden blir ganska tandlösa. Det enklaste sättet att kringå förbudet är att använda proxysidor. Själv har jag haft störst framgång med kproxy.com. Man får stå ut med en massa reklam och om det är just YouTube man vill åt går det lite långsamt, men det fungerar för det mesta. Jag har hört att det skall finnas elegantare metoder, men eftersom jag inte har behövt det själv känner jag inte till dem (fast jag tar gärna emot tips).
Och så var det den där regeringen
I skuggan av mina personliga bekymmer med att inte kunna nå YouTube håller faktiskt regeringspartiet, AKP på att förbjudas och över femtio av deras främsta företrädare hotas med politiskt näringsförbud under fem år. Anklagelsen är islamistiska aktiviteter. Detta för ett parti som fick 46,6% av rösterna i förra årets val och sitter på en klar majoritet av parlamentets stolar.
Även om verklighetens AKP är väldigt långt ifrån den ljusrosa dröm de av någon obegriplig anledning framhålls som i västeuropeisk press så vore det naturligtvis djupt olyckligt om det verkligen blev så. Det vore dessutom en politisk handling nästan helt utan folkligt stöd. Det värsta av allt är att de allra, allra flesta förväntar sig att ingenting kommer kunna hindra stängningen. Det vore i mycket en upprepning av den så kallade postmoderna statskuppen som ägde 1996. Mer läsning i ämnet: Bloomberg, Hurriyet.
(Observera att alla länkar är på engelska.)
Jag bor i staden, min granne i byn 08-05-04
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerDet moderna Istanbul sträcker sig från Svarta havet ner till Marmarasjön och under de långa milen däremellan gränslar den det smala sund vi kallar Bosporen, som också har fått ge namn till denna blogg. Efter att ha tagit in detta blir det obegripligt att av de åtminstone tretton miljoner som bor i Istanbul skall bara sextio procent någonsin ha sett havet.
Stad
Omkring tretton miljoner lär vi alltså vara som bor i Istanbul, men inte alls så många bor i staden. Och då syftar jag inte på innerstaden, utan snarare på ett mentalt tillstånd. Själv bor jag uppe vid Svarta havet; koskällor väcker mig om mornarna och det är inte särskilt långt till de platser där män om mornarna med känslig hand ser över maskorna i sina fisknät.
Tretton miljoner, men när jag ger mig in i centrum är det inte helt sällan jag träffar på någon arbetskamrat. Jag stöter på dem på de ställen dit vi som bor i staden tar oss på vår fritid. Vi som har fått i våra huvuden att vi bor i en stad och därtill kanske Europas största.
By
Om jag om morgonen inte går av bussen vid min arbetsplats, utan istället sitter kvar i tio minuter till kommer jag till Garipce. Där finns de där fiskarna som synar sina nät, som jag nämnde ovan. De står i sin båt och dricker starkt, aningen beskt te i tulpanformade glas. På gatorna går nästan inga kvinnor, bara män som stirrar med oförblommerat förakt på min flickvän. De förstår att hon är turk och det passar sig inte riktigt.
Garipce ligger vid havet, men Istanbul består till en väldigt stor del av byar som just denna, och de flesta av dem ligger naturligtvis inåt land. Och sex av tio här har aldrig sett havet. Själv ser jag havet varje dag och på helgerna går jag gärna på opera.
Jag ville bara
Jag antar att vad jag vill ha sagt är att avstånd mellan människor inte kan mätas i kilometer. Fast i vad annat vet jag inte.
Inte fan på väggen 08-05-04
Skriven av Sven in : Istanbul , 1 kommentar hittillsSom en pendang till den senaste posten ger jag er denna grafitti från en moské i Besiktas. Inte särskilt konstfärdigt, men på något sätt anslående.
På murar i Istanbul, på murar utanför 07-10-01
Skriven av Sven in : Uncategorized , 9kommentarerMurar i Istanbul
Det finns en hel del vacker gatukonst i Istanbul, för den som är uppmärksam. Särskilt framgångsrika är denna form av siluetter som man ser här och var.
En vägg på väg till Izmir
Jag minns inte om det var på väg till, eller på väg hemifrån Izmir (antika Smyrna) som jag såg denna skylt inne på herrtoaletten. “Stå inte på den franska toaletten”. “A la franga”, fransk toalett är alltså en vanlig, västerländsk vattenklosett, till skillnad då från ‘asiatiska’ toaletter; keramikbekransade hål i golvet (vi har, som tur är två franska i lägenheten i Istanbul). Och detta oskyldiga A4 väckte onekligen ett helt nytt landskap av möjliga tankar i mitt huvud. En man stående på toasitsen utförande… undrens tid är inte förbi. Damtoaletten saknade motsvarande skylt, (blev jag informerad) vilket jag lämnar som övning att bedöma betydelsen av.
Inte minst bevisas det där sista av att den här bloggen sprattlar till och levererar ett inlägg. Det finns en plan, det finns en tanke. Det kommer att hända mer här framöver.
Lite Bamse 07-07-23
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraJag hade tänkt att skriva om turkisk politik, men jag smiter emellan med lite Bamse. Federley har hittat denna gamla klassiker.
Mina föräldrar läste alltid Bamse för mig innan jag kunde läsa själv, och i ärlighetens namn ett tag därefter. När mamma läste gick allt lugnt och harmoniskt. Men när det var pappas tur att läsa och när han stötte på faktarutor som ovan blev han alltid besvärad och försökte förklara för sin mycket unge son att det går att se saker på ett annat sätt. Jag förstod naturligtvis inte alls vad han pratade om, mer än att det fanns någonting i Bamse som inte var riktigt lämpligt att lära sig. Men det bet till slut, även om det tog ett tag.
Turkisk vallokal 07-07-23
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraEfter den sedvanlliga familjemiddagen – med allt vad det innebär av att argumentera för att få mindre upplagt på sin tallrick och att till slut försäkra värdinnan om att det verkligen inte behövs ännu en rätt – följde jag med Seden och hennes familj till vallokalen. Sedens mormor hade röstat redan tidigare på morgonen så vi övriga fyra sade adjö och tog en taxi till den ganska stora gymnasieskola i stadsdelen Kadiköy täcker deras adress.
Jag skall börja med att göra ett medgivande. Av någon anledning hade jag antagit att turkiska val skulle följas av tumult, eller åtminstone någon form högljutt tjatter och dämpat bråk. Men jag kunde inte se något sådant alls och väldigt få problem tycks ha registrerats i media (naturligtvis finns det rapporter om diverse oegentligheter från militärens sida borta i sydöst, men det är onekligen något man förväntar sig, hur hemskt det än kan låta). Istället såg det ut väldigt mycket som i Sverige, om än en mycket större ruljans i vallokalen än vad jag är van vid från mina svenska småorter. All partirelaterad reklam plockades bort redan under lördagen och utanför lokalen finns ingen form av propaganda. Det är säkert självklart och jag får väl skämmas över att jag faktiskt, utan att reflektera närmare över det, hade väntat mig något av det slaget. I två stora lokalen finns kanske tio olika bord uppsatta var och en försedd med ett nummer. Om man inte på förhand vet vilket nummer som gäller för sin adress finns det listor (lite väl långa för att man skall vilja använda dem) på väggen som talar om vilket bord som är ditt.
Själv var jag lite tveksam över att alls gå in i lokalen, men jag blev inropad av Sedens mamma och även om några av volontärerna tttade lite på killen ju ljust skägg som inte tycktes ha något på ett turkiskt val att göra, så gick det bra. Varje bord är bemannat av tre, fyra volontärer, de flesta ganska unga. Några av kvinnorna hade slöja, andra inte. Det slog mig inte i lokalen, utan först när jag skulle sätta det till skrift att det är ganska anmärkningsvärt. Det är ju förbjudet att ha slöjor i offentliga lokaler, t.ex. skolor. Och skulle man kunna tro, vallokaler generellt. Men uppenbarligen inte och det är ytterligare en sak som kändes bra igår.
Min största behållning är dock röstsedeln. Den är allvarligt talat som tagen ur en parodi på ett val i mellanöstern. Du kan inte som i Sverige ta en blank lapp och rösta på Champagne- och räkpartiet, utan endast på de registrerade partierna på den förtryckta Röstsedeln. Och det finns ganska många partier och fristående kandidater (det kurdanknutna DTP ställde i år upp bara med fristående kandidater, vilket verkar ha varit en stor framgång) så valsedeln är fullkomligt enorm. Jag skulle tro att kristallkulan antyder en reform i valsedelformat. Till nästa gång kanske?
Vid det här laget är resultatet av folkomröstningen i princip klart. Jag skall återkomma med några personliga kommentarer kring det.
Tillbaka till de muslimska Calvinisterna 07-05-08
Skriven av Sven in : Turkiet, politik , kommenteraJag har tidigare skrivit om tidningsflugan muslimska Calvinister. Jag har sett begreppet ett otal gånger i utländsk media och jag vet att även förekommer i turkisk media (även om min turkisklärare inte kände till begreppet när jag började orera om det under lektionen förra torsdagen). Det handlar alltid om affärsmännen från Kayseri.
Idag var det dags för Johan Norberg att skriva om det på sin blogg. Och det finns mycket att säga om det här. En sak är att det inte märkligare än att vi i många kristna länder förknippar politik som blandar agitation för en fri marknad med konservativa ställningstaganden med just en kristen höger.
Fast i praktiken är det aningen märkligare än så. Den slutsatsen jag själv för tillfället föredrar är den att när vi pratar om modernisering så är det inte så enkelt som att en grupp moderniserade står mot en annan monolitisk grupp som backar motsatta värden. Det är inte så hemma (även om många av oss under korta stunder gärna lurar oss själva att tro det för den sköna gruppkänslans skull) och det är inte så någon annanstans.
För Kayseri är just ett väldigt konservativt område, i djupet förändrat av västerländsk modernitet, men knappast ett samhälle som har tagit västerländsk liberalism till hjärtat.
Och betänk vad som nyligen stod på plakaten som bars av deltagare i den enorma demonstrationen i Istanbul: ABD-ullah Gul. ABD är USA på turkiska. I en protest mot att den sittande islamistiska regeringen tillsätter presidentposten från sina egna led väljer man att peka finger åt dem genom att peka på deras samröre med USA. Med den faktiska politiska situationen i Turkiet, där den sekulära vänstern ofta framstår just som isolationister till i kontrast mot en mer internationalistisk (och moralkonservativ) höger. Men det är ändå uppseendeväckande sett från ett västligt perspektiv.
The Washington Post körde nyligen en artikel som har flera intressanta saker att säga om tangerande ämnen, bland annat just det där om USA-kopplingen.