Järnhuvudet 10-01-06
Skriven av Sven in : Kultur, Turkiet , trackback1709 flydde allas vår Karl XII den ryska armén in i det ottomanska riket. Med en anmärkningsvärd envishet höll han sig kvar där, till sina ofrivilliga värdars allt större irritation. Tack vare denna uppvisade enträgenhet gavs han epitetet demirbaş – järnhuvudet – och kallas än idag i turkisk historieskrivning för Demirbaş Şarl.
Men det riktigt pikanta är att detta skämtsamma smeknamn så småningom ledde till ett oväntat tillskott i det turkiska språket. Tanken med namnet Demirbaş var ju att beskriva hans envishet, men eftersom han stannade i sådär fem år – en avsevärd tid för en kung att tillbringa i främmande land utan att gå i strid – skämtades det också om att han var en fixtur i sultanens rike. Och genom detta skämtande genom århundradena fick ordet sin moderna betydelse av just inventarieartikel eller permanent, tung utrustning.* (Det senare är den vanligaste betydelsen.)
*Detta om man skall tro vad Geoffrey Lewis skriver i sin bok The Turkish Languge Reform. Jag håller med om att orsak och verkan i detta fall låter på vippen för bra för att vara sant.
Kommentarer»
ännu inga kommentarer - bli först?