hoppa till navigation

Mitt namn är Republik 08-05-08

Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , 5kommentarer

Han berättar om sitt liv för mig som vore jag en förläggare han försöker sälja en bokidé till. Hans historia är inte speciell på något sätt, sättet han berättar den på fängslar mig. Hade han pratat med en landsman skulle han ha gjort det annorlunda, men jag är utböling och han vet vilken blandning av exotism, politik och personliga anekdoter jag vill ha.

Han heter Cumhur och äger den nyöppnade restaurangen i mitt kvarter. Runt årsskiftet arbetade jag under några månader i Sverige och när jag kom tillbaka hade hans pide- och lahmacunhak ersatt det erbarmliga snabbköpet. Jag började genast att gå dit och nu, efter att ha gått igenom deras meny under några veckor, bjuder han mig på te efter maten och sätter sig mittemot mig för att samtala. Och vi pratar länge, ett liv skall sammanfattas innan jag kan gå därifrån.

Tre statskupper, och en fjärde

1961 Genom tre statskupper har han levt, säger han. Och en fjärde gav honom hans namn. Hans namn, Cumhur, är ett persiskt låneord som betyder republik (och som också ingår i de officella namnen för såväl den turkiska som den iranska republiken)*. Han föddes ioktober 1961, just när militären efter sjutton månader lämnade ifrån sig makten. Den andra republiken utropades, framtiden såg återigen ljus ut och Cumhurs far var knappast ensam om att säga: “Min son skall heta republik!”.

1971 Ett decennium tidigare hängdes premiärminister Adnan Menderes tillsammans med sina utrikes- och finansminstrar. Denna gång räckte det med ett memo från militären för att få regeringen att avgå.

1980 Efter flera år av våldsamma oroligheter sker en tredje statskupp på två decennier. I svallvågorna av kuppen och våldet som leder fram till den förlorar Cumhur sitt jobb. Hade han fötts vid den här tiden hade han nog inte fått heta republik. Nationalismen svallade vid denna tid och ett mer typiskt pojknamn för någon född 1980 är Onur (från engelskans honour – ära).

Men bara några år senare vände vindarna och tillsammans med några kamrater tjänade han bra med pengar på börsen. Medan hans kamrater byggde hus för pengarna for Cumhur istället till London och stannade där ett år tills pengarna tog slut. Han far tillbaka till hemstaden Konya för att arbeta.

1997 Detta är året för den så kallade Postmoderna statskuppen. Även om det alltid är dramatiskt med statskupper går denna lite lugnare till och de flesta påverkas inte direkt. Någonstans vid denna tid börjar Cumhur arbeta som kycklingsgrossist. Han sammanfattar affärerna på följande sätt: “Att sälja är väldigt enkelt. Man säljer hela tiden, alla vill ha kyckling. Men att få betalt, det är svårt.” Så svårt att han gav upp försöken att livnära sin familj på kycklingförsälning och funderade på vad han skulle göra härnäst.

Som för så många andra i Turkiet verkade den enda lösningen vara att flytta till Istanbul. Som en av de drygt trehundratusen som varje år flyttar till Istanbul for han med förhoppningar om att kunna leva lite bättre genom att driva restaurang i den stora staden.

Och vi får se hur det går. Jag skall dit imorgon och se hur veckan har gått.

*Mer precist heter republik Cumhuriyet på Turkiska, formen cumhur har mer betydelsen av folk. Titeln och inledningen av artikeln kommer av vad han sade till mig.

Censur av Youtube och en regering 08-05-07

Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarer

För två år sen var det väldigt sällan man stötte på blockerade sajter i Turkiet. Jag vet att en del fildelningssajter, som t.ex. svenska Pirate Bay, har varit stängda från turkiska ip under lång tid, men det är inte särskilt anmärkningsvärt. Under senare tid har det dock blivit allt vanligare och framför allt mer uppseendeväckande.

Under många månader var alla bloggar under adressen wordpress.com (som väl idag torde vara den största i sitt slag, åtminstone om man räknar bort rena spambloggar) avstängda. Det orsakade nu mest mummel från en liten minoritet bloggare, men när turen så kom till YouTube rasslar kedjorna naturligtvis lite kraftigare nere i folkdjupen.

Youtubecensureringen har fallit i någon form av jämn lunk, vad det verkar. Under de senaste månaderna har gången varit den att någon domstol reagerar på någonting på YouTube som tycks svärta ner Ataturk, republiken omhuldade grundare. Sonika slår de fast att inga internetleverantörer får ge tillgång till den youtube.com. Ett par dagar senare tar YouTube bort videon ifråga och sen kan vi alla titta på Battlestar Galactica fanvideos, eller vad vi nu behagar tills nästa gång. Fast möjligen höll lunken bara igång tills nu. youtube.com har nu inte gått att nå direkt sedan fyra eller fem dagar. Jag vet faktiskt inte vad som händer. Måhända har youtube tröttnat på att vara turkiska domstolar till lags.

Det finns de som menar att det inte bara handlar om några konservativa domare som har fått upp ögonen för en ny arena att skapa uppståndelse på, utan om en generell åtstrypning av yttrandrefrihet i Turkiet. För trots att lagarna, i minst sagt maklig takt för all del, har lindrats så verkar det som att allt fler journalister anklagas för brott mot yttrandefriheten.

Turkiet är nu inte Kina

Som tur är har Turkiet inte investerat i dyra brandväggar för att isolera landet från omvärlden, så förbuden blir ganska tandlösa. Det enklaste sättet att kringå förbudet är att använda proxysidor. Själv har jag haft störst framgång med kproxy.com. Man får stå ut med en massa reklam och om det är just YouTube man vill åt går det lite långsamt, men det fungerar för det mesta. Jag har hört att det skall finnas elegantare metoder, men eftersom jag inte har behövt det själv känner jag inte till dem (fast jag tar gärna emot tips).

Och så var det den där regeringen

I skuggan av mina personliga bekymmer med att inte kunna nå YouTube håller faktiskt regeringspartiet, AKP på att förbjudas och över femtio av deras främsta företrädare hotas med politiskt näringsförbud under fem år. Anklagelsen är islamistiska aktiviteter. Detta för ett parti som fick 46,6% av rösterna i förra årets val och sitter på en klar majoritet av parlamentets stolar.

Även om verklighetens AKP är väldigt långt ifrån den ljusrosa dröm de av någon obegriplig anledning framhålls som i västeuropeisk press så vore det naturligtvis djupt olyckligt om det verkligen blev så. Det vore dessutom en politisk handling nästan helt utan folkligt stöd. Det värsta av allt är att de allra, allra flesta förväntar sig att ingenting kommer kunna hindra stängningen. Det vore i mycket en upprepning av den så kallade postmoderna statskuppen som ägde 1996. Mer läsning i ämnet: Bloomberg, Hurriyet.

(Observera att alla länkar är på engelska.)

Jag bor i staden, min granne i byn 08-05-04

Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarer

Det moderna Istanbul sträcker sig från Svarta havet ner till Marmarasjön och under de långa milen däremellan gränslar den det smala sund vi kallar Bosporen, som också har fått ge namn till denna blogg. Efter att ha tagit in detta blir det obegripligt att av de åtminstone tretton miljoner som bor i Istanbul skall bara sextio procent någonsin ha sett havet.

Stad

Omkring tretton miljoner lär vi alltså vara som bor i Istanbul, men inte alls så många bor i staden. Och då syftar jag inte på innerstaden, utan snarare på ett mentalt tillstånd. Själv bor jag uppe vid Svarta havet; koskällor väcker mig om mornarna och det är inte särskilt långt till de platser där män om mornarna med känslig hand ser över maskorna i sina fisknät.

Tretton miljoner, men när jag ger mig in i centrum är det inte helt sällan jag träffar på någon arbetskamrat. Jag stöter på dem på de ställen dit vi som bor i staden tar oss på vår fritid. Vi som har fått i våra huvuden att vi bor i en stad och därtill kanske Europas största.

By

Om jag om morgonen inte går av bussen vid min arbetsplats, utan istället sitter kvar i tio minuter till kommer jag till Garipce. Där finns de där fiskarna som synar sina nät, som jag nämnde ovan. De står i sin båt och dricker starkt, aningen beskt te i tulpanformade glas. På gatorna går nästan inga kvinnor, bara män som stirrar med oförblommerat förakt på min flickvän. De förstår att hon är turk och det passar sig inte riktigt.

Garipce ligger vid havet, men Istanbul består till en väldigt stor del av byar som just denna, och de flesta av dem ligger naturligtvis inåt land. Och sex av tio här har aldrig sett havet. Själv ser jag havet varje dag och på helgerna går jag gärna på opera.

Jag ville bara

Jag antar att vad jag vill ha sagt är att avstånd mellan människor inte kan mätas i kilometer. Fast i vad annat vet jag inte.

Inte fan på väggen 08-05-04

Skriven av Sven in : Istanbul , 1 kommentar hittills

Som en pendang till den senaste posten ger jag er denna grafitti från en moské i Besiktas. Inte särskilt konstfärdigt, men på något sätt anslående.