Lite Bamse 07-07-23
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraJag hade tänkt att skriva om turkisk politik, men jag smiter emellan med lite Bamse. Federley har hittat denna gamla klassiker.
Mina föräldrar läste alltid Bamse för mig innan jag kunde läsa själv, och i ärlighetens namn ett tag därefter. När mamma läste gick allt lugnt och harmoniskt. Men när det var pappas tur att läsa och när han stötte på faktarutor som ovan blev han alltid besvärad och försökte förklara för sin mycket unge son att det går att se saker på ett annat sätt. Jag förstod naturligtvis inte alls vad han pratade om, mer än att det fanns någonting i Bamse som inte var riktigt lämpligt att lära sig. Men det bet till slut, även om det tog ett tag.
Turkisk vallokal 07-07-23
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraEfter den sedvanlliga familjemiddagen – med allt vad det innebär av att argumentera för att få mindre upplagt på sin tallrick och att till slut försäkra värdinnan om att det verkligen inte behövs ännu en rätt – följde jag med Seden och hennes familj till vallokalen. Sedens mormor hade röstat redan tidigare på morgonen så vi övriga fyra sade adjö och tog en taxi till den ganska stora gymnasieskola i stadsdelen Kadiköy täcker deras adress.
Jag skall börja med att göra ett medgivande. Av någon anledning hade jag antagit att turkiska val skulle följas av tumult, eller åtminstone någon form högljutt tjatter och dämpat bråk. Men jag kunde inte se något sådant alls och väldigt få problem tycks ha registrerats i media (naturligtvis finns det rapporter om diverse oegentligheter från militärens sida borta i sydöst, men det är onekligen något man förväntar sig, hur hemskt det än kan låta). Istället såg det ut väldigt mycket som i Sverige, om än en mycket större ruljans i vallokalen än vad jag är van vid från mina svenska småorter. All partirelaterad reklam plockades bort redan under lördagen och utanför lokalen finns ingen form av propaganda. Det är säkert självklart och jag får väl skämmas över att jag faktiskt, utan att reflektera närmare över det, hade väntat mig något av det slaget. I två stora lokalen finns kanske tio olika bord uppsatta var och en försedd med ett nummer. Om man inte på förhand vet vilket nummer som gäller för sin adress finns det listor (lite väl långa för att man skall vilja använda dem) på väggen som talar om vilket bord som är ditt.
Själv var jag lite tveksam över att alls gå in i lokalen, men jag blev inropad av Sedens mamma och även om några av volontärerna tttade lite på killen ju ljust skägg som inte tycktes ha något på ett turkiskt val att göra, så gick det bra. Varje bord är bemannat av tre, fyra volontärer, de flesta ganska unga. Några av kvinnorna hade slöja, andra inte. Det slog mig inte i lokalen, utan först när jag skulle sätta det till skrift att det är ganska anmärkningsvärt. Det är ju förbjudet att ha slöjor i offentliga lokaler, t.ex. skolor. Och skulle man kunna tro, vallokaler generellt. Men uppenbarligen inte och det är ytterligare en sak som kändes bra igår.
Min största behållning är dock röstsedeln. Den är allvarligt talat som tagen ur en parodi på ett val i mellanöstern. Du kan inte som i Sverige ta en blank lapp och rösta på Champagne- och räkpartiet, utan endast på de registrerade partierna på den förtryckta Röstsedeln. Och det finns ganska många partier och fristående kandidater (det kurdanknutna DTP ställde i år upp bara med fristående kandidater, vilket verkar ha varit en stor framgång) så valsedeln är fullkomligt enorm. Jag skulle tro att kristallkulan antyder en reform i valsedelformat. Till nästa gång kanske?
Vid det här laget är resultatet av folkomröstningen i princip klart. Jag skall återkomma med några personliga kommentarer kring det.