hoppa till navigation

Ramadan – nu som rollspel? 06-09-30

Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarer

Jag tjatar mycket om ramadan nu, men mer exotiskt än så här blir inte mitt liv. Så låt mig ha mitt roliga. Gabriel, som bodde i Turkiet förra hösten, skrev under ramadan den gången denna betraktelse. Den är skriven från en rollspelares synpunkt och är roande och intressant.

De trummor han skriver om kan jag inte höra på nätterna. De hörs tydligen bara i mer centrala delar av Istanbul. Däremot händer det att jag under nätter med lätt sömn vaknar till morgonbönen.

Den enorma byn 06-09-30

Skriven av Sven in : Uncategorized , 1 kommentar hittills

Vi sitter i en minibuss från färjan i Kartal och hållplatsen Ayşe kadın i Kadiköy och färdas hela tiden längs den väg som ingen har något annat namn på än Minibussgatan, (Minibus caddesi) eftersom den utgör minibussarnas pulsåder på Istanbuls östra sida. Det är ramadan och om mindre än tjugo minuter börjar iftar. Utanför bageri ringlar långa köer av muslimer som vill bryta fastan traditionsenligt med en nyköpt pide ev det speciella slag som man mest äter under ramadan. Det finns några tommar platser i bussen och chauffören stannar som brukligt i några minuter i förhoppning om dra in lite mer folk. Som sig bör blir vi i fordonet irriterade över denna förarnas kulthandling.

Damen framför oss inleder en seriös och högljudd diskussion med föraren. Han måste ju verkligen förstå att vi inte kan sitta här och vänta på människor som kanske inte finns! Efter ett långt utbyte som jag inte kan tolka ger han sig och vi kör igen. Efter någon minut intresserar sig damen istället för mig och Seden. Hon frågar Seden om hon är turk och efter ett jakande svar pratar hon om hur jag påminner henne om hennes dotters man. Hennes dotter bor i England och har gift en engelsman där. Vi får väl anta att han har rött skägg. Första gången han var i Turkiet blev ordentligt skrämd av böneutropen, säger hon.

Den vänlige damen hoppar av efter en stund och snart börjar en man prata med mig istället. Han uppenbarligen turk, men hans väldiga kroppshydda och svällande biceps är väldigt oturkiska. Han engelska är god och undrar om jag är från Nederländerna. Det är jag ju alltså inte och sen pratar vi på vanligt sätt om olika länder och hur mycket lättare det är för mig än honom att resa till olika länder innan han går av tillsammans med den otroligt krökta gumman han ledsagar.

Sen går vi av minibussen. Iftar har precis börjat och vi går in på en tom pizzeria för att äta. Småningom visar det sig att det fanns en anledning till att pizzerian var tom. Men det är en annan historia.

Och mitt i allt mitt tjat finns något jag vill säga?

Mina resor på minibussar brukar inte bli så här. Det är sällan jag pratar så mycket i lokaltrafiken. Men ändå, det händer. Och ibland får jag verkligen en känsla av många här förhåller sig till varandra som bybor snarare än människor i en enorm storstad.Och lite speciellt är det säkerligen nu under ramadan. Folk uppfylls lite av den känsla som infinner sig vid en festival eller karneval, känslan av uppbruten vardag. Undantagstillstånd i rutinerna.

Ramadan 06-09-28

Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , 8kommentarer

I ett renrum någonstans i Istanbul står två män i heltäckande vita overaller (med huva och allt) och labbar med vätefluorid:

“Jag drack igår.”
“Men du fastar ju!”
“Jo, men det är ju förbjudet med alkohol året runt. Egentligen. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde dricka under iftar.”

Jag skrev nedan om hur annars sekulära undviker alkohol under Ramadan. Min kompis som sade det citerade ovan var en de som hade tänkt sig ramadan så, men han ändrade sig några dagar in i fastan. Fast han håller annars hårt på den. En annan person på jobbet gav dock upp efter en dag när han märkte hur ineffektiv han blev av att inte äta på hela dagen.

Alltså:

  1. Iftar är den tid på kvällen, vid solens nedgång när man bryter fastan.
  2. Vätefluorid (HF) är tokigt, tokigt giftigt. Min kompis hade inte ätit på 24 timmar vid tillfället, vilket nog inte är det bästa tillfället att slaska med vätefluorid.

Şalgam Suyu 06-09-28

Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , kommentera

Şalgam Suyu (kålrotsvatten) är remarkabelt sur dryck som ofta anses passa bra till rakı. Den är typisk för trakten vid Turkiets östra medelhavskust, det vill säga svenskområdet i Turkiet runt Alanya och Antalya. Många i Istanbul tycker inte om den, själv tycker jag att drycken förjusande. Jag är säker på att mamma skulle tycka om den också.

Ramadan 06-09-25

Skriven av Sven in : Uncategorized , 3kommentarer

Ramadan (på turkiska Ramazan) började i helgen. Här i Turkiet började fastan igår, söndag, men jag har sett i svensk media att många muslimer där började redan på lördagen. Skillnaden beror på kanske på att de följer olika religiösa överhögheter.

Ramadan är en månadslång rit, under en månad skall du undvika att äta eller dricka mellan soluppgång och solnedgång. Du skall få en aning om hur fattiga har det och samtidigt skall ditt offer få dig att komma närmare gud. Och ramadan lockar. Fastandet ökar blanda sekulära turkar och jag har träffat många turkar i min ålder som i övrigt inte ägnar religionen någon möda, men som ändå fastar.

Men för dem får ramadan också en ny innebörd. I samband med att de fastar ter det sig självklart för dem att också följa andra religiösa påbud. Så sent som i fredags drack jag raki med min vän Murat. Det var sista gången han drack alkohol på en månad, deklarerade han klockan två på natten. För under helgen skulle han börja fasta. Och fastan innebär för honom också att han en under en månad följer muslimska påbud något noggrannare. Alkohol vore otänkbart..

Valdag. Sverige, Värnamo, Istiklal Caddesi 06-09-17

Skriven av Sven in : Sverige , 15kommentarer

Denna post skall handla om Sverige, sedan är det dags att börja skriva om Turkiet igen. Men just nu får Sverige vara huvudperson.

Efter morgonens lyxfrukost med oliver, fetaost, melon och omelett ringde mina föräldrar. De skulle strax hdärefter hämta farmor för att åka och rösta i Horda respektive Rydaholm. För smålandsanalfabeter som läser den här bloggen talar vi nu om orter utanför Värnamo, på väg mot Växjö. Vi pratar om Centerland, där det inte är någonting för sagoböckerna att centerpartiet är det största partiet. De flesta jag känner där röstar på Centerpartiet och till skillnad från skribenter i liberalbloggosfären är det inget de har börjat med sedan Olofsson och Federley blev galjonsfigurer. Det har varit så i decennier. Naturligtvis hördes grums under de värsta sosseåren och det hörs lika självklart grums nu under den liberala omsvängningen.

Desto roligare då att höra att Annie Johansson hade spritt sig som ett namn att personrösta på till riksdagsvalet. Jag vet inte så mycket om Annie, men jag vet att hon tillhör den liberala falangen inom ungdomsförbundet. Tydligen är hon också mycket populär på lokalplanet. Förhoppningsvis kan hon knipa centers riksdagsmandat. Och för dem som vill läsa något mer än hennes blogg länkade just Norberg till Den frihetliga centern där hon medverkar tillsammans med bland annat Federley.

Och ja, jag röstade också på centern, på konsulatet i den vackra byggnaden som går under namnet Svenska palatset. På perfekt plats i Istanbuls nöjescentrum vid Istiklal Caddesi skall tilläggas. Dags att gå ur Folkpartiet, antar jag.

Sakine, nationalism och yttrandefrihet 06-09-10

Skriven av Sven in : Uncategorized , 14kommentarer

Den här historien är ganska gammal vid det här laget, men tycks trots det fortsätta att leva sitt eget liv. Jag borde ha skrivit om det här för länge sen, men bloggandet har varit nedprioriterat ett tag.

Det hela började med en krönika av Sakine Madon i tidningen City. Krönikan innehåller i Sakines ganska slängiga stil ganska hårda ord om Atatürk och Turkisk brist på yttrandefrihet. Som man kan vänta sig när man talar om dessa saker blev svaret en störtskur av brev och telefonsamtal från upprörda kemalister och andra som kände sig kränkta.

Sakine tycker inte om Atatürk och en massa turkar tar illa vid sig. Allt i sin ordning. Det riktigt pinsamma börjar när City plockar bort krönikan från Sakines samling av krönikor i nätupplagan och på så sätt böjer sig för den skrikande pöbeln. En helt ny nivå av absurditet nåddes när incidenten började rapporteras i Turkisk media, där det också plötsligt framkom helt nya och ganska sensationella uppgifter om att artikeln inte bara hade förstört Sakines karriär, utan också fått henne sparkad ur Folkpartiet (det här är naturligtvis inte sant). Se länkar här och här. det hela har även gått något varv i svensk media och flera i bloggosfären, men jag hänvisar till Sakines blogg (se ovan) för länkar.

Angående artikeln i sig så håller jag med Jonas Morian (som gång efter annan övertygar med de mest balanserade texterna när det gäller just yttrande- och tryckfrihet. Det måste kännas lite ensamt att slåss på den fronten inom socialdemokratin, som Jonas gör, men desto mer heder åt honom.):

Möjligen borde krönikan aldrig ha publicerats – men om man nu valt att göra det så ska självklart tidningen och dess ansvarige utgivare stå upp för sin krönikör och hennes yttrandefrihet. Att vika sig för opinionsstormar är motsatsen till rakryggat publicistiskt mod.