Det sämsta i Turkiet 06-04-23
Skriven av Sven in : Turkiet , 9kommentarerDen här jingeln:
It’s Fresh – Radyo Beş
(Beş betyder fem.)
Adress: Azeroth 06-04-23
Skriven av Sven in : Bloggosfär, Kultur , 3kommentarerFörutom här skriver jag ibland också på Istanbul Metblogs, som jag här nämnt tidigare. Metblogs har nu 45 stadsspecifia bloggar. Plus en som inte står i de officiella listningarna. För ett tag sedan adderade de Azeroth, en blogg om onlinespelet World of WarCraft.
Tanken bakom var att spelet har en större befolkning än majoriteten av Metblogs städer. Det är fortfarande en bra bit till İstanbuls storlek.
Dagens spåman 06-04-22
Skriven av Sven in : Istanbul , kommenteraHan verkade ha rätt bra kommers, den här spåmannen. Utrustad med laptop och en scanner stod han tidigare idag mitt i İstiklal Cadesis värsta vimmel. Många lockades 
att lägga sin hand i scannern, uppge födelsedata och strax utan några krumbukter få ett dubbelsidigt A4-ark med en liten uppsättning spådomar. I enlighet med tiden och globalisering plitades inte ned bara spådomar efter system. Vid sidan av spådomar baserade på handens linjer fick man såväl kinesisk som traditionell västerländska utgjutelser om det kommande livet.
Själv lider jag av principer när det kommer till sådant här och vill inte gärna ge bort pengar till sånt. Som tur är hade mitt sällskap inte samma torftiga syn, utan gjorde honom gärna en lira rikare.
Kappadokien del 3; Bektaşı 06-04-20
Skriven av Sven in : Kultur, Turkiet , 7kommentarer
Det här är den avslutande posten om Kappadockiaresan, även om det inte blir så mycket om själva Kappadockien! De tre första bilderna låter jag ligga utan kommentarer, de fungerar för sig själva tycker jag!
Bektaşı
På vägen hem från Kappadockia stannade till i Hacı Bektaş, en plats som har fått sitt namn från personen med sama namn som där grundade en av Turkiets viktigaste religiösa skolor. Det man kommer i beröring med när man läser och frågar sig till mer kunskap om honom är nog det jag tycker är allra mest intressant av allt som rör Turkiet. För det är så här.
I Turkiet är officellt över 98% muslimer och över 98% ser sig också själva som muslimer, över en femtdel, kanske så mycket som 30% accepteras inte ens som muslimer av en stor del sunnimuslimer. En så stor del av befolkningen lär utgöras av aleviter. Alevismen kallas av många för Turkisk shia eller folklig islam (min lägenhetskamrat kallade just båda de sakerna. Han är å andra sidan en lika litet en auktoritet i reiligiösa frågor som jag.). Men skiljer definitivt från den shia som finns i Iran. Såvitt jag kan begripa finns det i alevismen en hel del förislamska inslag. T.ex. använder de inte moskéer. Bara det faktum att över tjugo procent av Turkiets invånare tillhör en religiös tradition som aldrig har nyttjat moskéer var en ganska förvånande insikt när jag först lärde mig det.
Den som har läst något om Turkisk historia vet att alevismen har varit väldigt betydelsefull för den sekulära rörelsen (och därmed vänsterrörelser). Eller snarare har den alevitiska befolkningen stått för en stor del av rekryteringsbasen. Dels för att de alevitiskt troende kan sägas leva ett mer sekulärt liv än sedvanligt muslimskt ortodoxa (enligt en definition på sekulär som bara bryr sig om folks sätt att leva och inte ser till religiös tro) och dels för att det är självklart för en förtryckt grupp att ställa sig bakom det som får det gamla förtrycket att försvinna.
Bektaşıanhängarna räknas numera nästan alltid samman med alevismen, då deras tro och utövande är i princip identiska. I traditionell alevism är dock blodsband ytterst viktiga, man är bara alevit om man kommer från en alevitisk familj, medan Bektaşıbrödraskapet var något man kunde gå med i.
Den avslutande texten på ovanstående skylt måste på något sätt ses i ljuset av att Atatürk förbjöd Bektaşıs lära och tvingade ledarskapet i exil för ett tag.
Kärnkraft 06-04-19
Skriven av Sven in : Sverige, Turkiet , 2kommentarerI Sverige tror många fortfarande att kärnkraft är något gammalt som nu är på väg bort för att inom kort ersättas av nya energikällor. Det är en ganska besynnerlig, och mycket svensk uppfattning, men som det verkar på väg bort.
I FInland, Turkiet och Kina skall det byggas nytt. (Läs särskilt gärna artikeln från Wired om Kina, som har tröskats runt i bloggosfären del. T.ex. hos Ossian och
Per F Pettersson)
Två Turkiet 06-04-19
Skriven av Sven in : Turkiet , kommenteraDet är nyttigt att ibland påminna sig om att Turkiet inte är İstanbul. Utan att direkt handla om just det så var denna artikel vad som fick mig att tänka på det den här gången:
The men of Umurca village in Muş have pleaded with their muhtar (village head) to solve the area’s clean water problem because the village’s girls have begun to marry men from surrounding villages that have clean water.
Kappadokien – del 2 06-04-18
Skriven av Sven in : Turkiet , 7kommentarer
Under gjorda av människorhand
I förra posten om Kappadokien visade jag mest bilder på naturliga stenformationer. Den mjuka bergrunden har naturligtvis också utnyttjats av människor i trakten. Överallt i området ser man rektangulära, karvade öppningar i bergväggar. Ett bevis på att människor gör allt så länge det är tillräckligt enkelt. Men det är inte bara övergivna stenboplatser, det finns också en hel del hus med normal fasad där de inre delarna av bostaden ligger inne i den mjuka stenen.
Vi åkte med en guidad tur och i sådana ingår det alltid besök hos olika näringsidkare, jag skulle tro att det är en ekonomisk nödvändighet för att hålla biljttpriserna nere. Ofta tycker jag att de delarna av resorna är ganska tråkiga, men det var ganska intressant att se den moderna vinfabrik som var inkarvad i lavan. De menade att det var ett ytterst ekonomiskt val då temperaturen inne i de grävda bergrummen har en i princip jämn temperatur året om.
Kyrkor och underjordiska städer
Det finns en oerhörd mängd kyrkor utspridda i terrängen. Ofta ligger de oerhört tätt i klungor. Det var verkligen väldigt intressant att se, men svårt att ta bra bilder av. Kappadokien är ett av kristendomens ursprungliga kärnområde (de kristna församlingarna där nämns på flera ställde i NT) och det är en god förklaring till dessa gamla, inte sällan ganska undangömda kyrkogrottor. Ännu mycket svårare att fånga på bild är de underjordiska städer som faktiskt finns här. Svaret på frågan om varför de finns är nog i nog i första hand återigen – för att det gick.
De underjordiska städerna var inte städer helt för sig själva, utan snarare en pendang till en by eller mindre stad ovanför jord. Men det verkar som att de gjordes stora nog för att rymma hela byn i nödläge. Men det måste ha varit en riskabel tillflyktsort, ett hål är ett bra skydd så länge ingen vet om att du finns där. Men när din fiende hittar öppningen är det den sämsta tänkbara platsen. Den underjordiska staden vi besökte var verkligen imponerande stor. Enligt guiden fanns också flyktgångar till angränsande byar.
Och ja; det är snö de skyfflar på bilden allra högst upp i posten.
Gåslever, NEO, och borgligheten 06-04-17
Skriven av Sven in : Sverige , 1 kommentar hittillsGåslever har blivit vardagslyx läste jag i någon av de svenska dagstidningarna häromdan. Medan många krogar upphör att servera det har det istället smugit in bland räkor och dyra viner.
Samtidigt når nummer två av tidskriften NEO mig. Det ser mört ut och det har bara börjat är naturligtvis gamla nyheter för er därhemma, men jag fick den först idag. Den är ett nöje att läsa och naturligtvis beror det tills stor del att den stryker mig medhårs politiskt. Men artikelkvalitén är alldeles utmärkt och det är i första hand av beprövade skribenter. Thomas Gür är en av mina favoritskribenter numera och jag skulle gärna se att han får mer utrymme i framtiden.
Men det finns något som skorrar aningen. Själva identifikationen som borglig tidskrift irriterar mig något. Det första numret var till viss del ett försvarstal för begreppet borglighet. Tanken tycktes vara att visst har ordet vissa klanger av omodernt klasstänkande och oliberala principer, men det är det enda vi samlande begrepp vi har, så låt oss fylla det med något gott. Och för all del, man kan alltid omstöpa gamla begrepp, men det är inget lätt arbete och är det ens önskvärt?
Bland alla texter som stryker mig medhårs finns det också en del gör mig mer tveksam; men jag tvingar mig själv till att tycka att det är bra just därför. Precis som folk i vänsterrörelser kan tävla om att vara mest vänster så är det vanligare än man vill erkänna att det i liberala kretsar lätt kan bli en tävling i att vara mest liberal. Därför blir först oroväckande, men sen skönt med en artikel som Anna Kiefers Med vissioner passioner och illusioner där hon berömmer fransmännen (!) för att ha statliga subventioner till slaktare. Det är helt irrationellt, skriver hon, men just därför något vi i Sverige borde lära oss av. Dumheter tycker jag i och för sig, men jag vet redan vad en rättroende liberal skall svara på allting.
Sven presenterar: Dagens bomb 06-04-16
Skriven av Sven in : Istanbul, Turkiet , 6kommentarerJag sade att det inte skulle bli något mer inlägg om det här, men jag kan inte hålla mig. Det är verkligen något större än ilska som jag känner över den här hänsynslösa idiotin. TAK har inte tagit på sig skulden än, men det är väl troligt att de gör det snart.
Fyra döda och över trettio skadade verkar blir dagens facit efter bomben i Bakırköy (i İstanbuls europeiska del). Det är oebgripligt för mig hur man kan se det som en del i en frihetskamp att spränga bomber i en soptunna mitt i en stad.
Aldrig får man glömma att det finns många politiska ideologier som uppmanar till just sådant här. Alla känner vi en hel del som kan tala sig varma för dödandets politik. Ofta flyttas själva dödandet smakfullt nog till antingen ett avlägset land eller till en något oklar framtid i det egna landet.
En av mina kamrater på jobbet, faktiskt min närmaste bordsgranne, förlorade en mycket nära vän i den senaste bombvågen här. Han råkade gå förbi HSBC-banken i Levent – ett av skyskrapecentrumen i den norra delen av den europeiska halvan – vid precis fel tillfälle. Bankbyggnaden är fortfarande en ruin, men den bombens verkan täcks numera av ett enormt reklamebanér för teknikföretaget BEKO. Jag ser den var gång jag skall ner till centrum.
Den gången sprängdes İstanbulbor till trasor i islams namn. De senaste veckorna (och troligen idag, men det vet vi inte än) hände precis samma sak, men nu för ett självstyrande Kurdistan. Varje gång något sånt här händer väntar jag mig att alla, inklusive attentatsmännen själva äntligen drabbas av en renande kejsarens nya kläder-upplevelse och lika klart som vi andra inse det fullständigt absurda i det de gör.
Det ligger just nu lite länkar om det i flöden till höger här på bloggen.
Explosion igen 06-04-16
Skriven av Sven in : Istanbul , kommenteraJag såg just att ytterligare ett bombattentat har inträffat i İstabul idag. Det tycks som att ingen dog den här gången, men väl trettio skadade. Om jag skriver något mer om det här kommer jag göra det i kommentarer till den här posten.