hoppa till navigation

Bryssel 06-03-19

Skriven av Sven in : Uncategorized , kommentera

Är i Bryssel nu, i huvudsak för att gå på en endagskonferens imorgon. Den skall äga rum på Hotel Tulip Inn. Det här Tulip Inn. Världen är märklig.

Jag har lite fina bilder att visa, men de kommer senare, när jag har mer tid.

Sven i media 06-03-18

Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarer

Inom loppet av bara ett par veckor har jag fläkt ut mig tvåfaldigt i media.

Det var det där med vanlig kille i Kina-syndromet.

Vandalism 06-03-18

Skriven av Sven in : Uncategorized , 1 kommentar hittills

Jag har några gånger varit inne på det klassiska temat att många saker fungerar sämre här än vad man som svensk är van vid. När man läser sånt, såväl som när man själv skriver skall man tänka på att det är de bortfallna flagorna som syns – inte den färg som sitter kvar.

För det finns naturligtvis mycket här som verkligen älskar, särskilt då i jämförelse med Sverige. Ni vet vad man brukar skriva i en sån text, därför plockar jag en annan istället: vandalism.

Den förekommer, men på ett helt annat sätt och på en betydligt lägre nivå än hemma. Jag kom att tänka på det idag när jag vandrade med mina föräldrar (som åker hem till Sverige i morgon, samtidigt som jag far till Bryssel) i Ortaköy tidigare idag och pappa tittade förvånat på några hela telefonautomater.För ett par dagar sedan förundrades han än mer över tunnelbanan som inte har en tillstymmelse till klotter.

I samma kvarter är brottsligheten i form av stölder och olika form av bedrägeri hög, mycket hög. Men det tycks som att brott begås med syfte istället för av ilsken letargi.

Jag skulle verkligen uppskatta kommentarer: Har jag fel? Och om jag nu har rätt varför är det så här?

Oumbärliga länkar 06-03-17

Skriven av Sven in : Uncategorized , kommentera

Karta över İstanbul 06-03-17

Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarer

Stambul

Charmigare än så blir inte en karta (från tunnelbanan, Taksim).

Svar till Trulsa 06-03-15

Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarer

Nu tar jag äntligen ett litet steg ut ur stresskonen och börjar med att svara på ett par frågor från Trulsa från den förra posten. Jag tar den enkla först.

Det enkla

Också, tips om vilka turistgrejer jag verkligen bara inte får missa.

Enligt något principiell syn tror jag inte på sånt, men i praktiken tar jag alltid reda på såna listor när jag reser någonstans och följer dem så slaviskt som möjligt. I İstanbul är alla de mest typiska turistfällorna snällt lagda kring Sultan Ahmet, i det område som utgör den gamla urpsprungliga staden. Den del som förr kallades Stambul.

Här ligger Hagia Sophia, som var världens största kyrka i närmare tusen år innan den blev ombyggd till moské på 1400-talet för att sedan bli museum i samband med Atatürks göranden och låtanden. Alldeles bredvid ligger den betydligt vackrare, men aningen mindre Sultan Ahmet-moskén eller blå moskén, som den brukar kallas i väst. Tillsammans med Topkapıpalatset bildar de en ganska oslagbar trojka av sevärdheter inom några få stenkast. När besöker ni Topkapıpalatset får ni inte glömma att besöka såväl själva palatset som det arkeologiska muséet.

Längre norr ut kommer vi till det İstanbul som under 1800-talet växte fram som det moderna, europeiserade centrumet. Missa inte Dolmabahçe. I en mer rättvis värld skulle skrytbygge uttalas just Dolmabatje. Det var hit sultanerna flyttade för att låtsas rikedom och modernitet när Topkapı kändes för gammalt.

Sen tycker jag också att en båttur eller flera båtturer är något man skall prioritera även vid ett kort besök. Den enda typiska turisttur jag har tagit är den som går norrut från Ortaköy, strax söder om första bron för att vända vid den andra bron och sedan återkomma till Ortaköy. Den har jag tagit två gånger och jag har den här veckan försökt pracka den på mina föräldrar, (som är här på besök) men hindrats av regn. Ta även gärna de vanliga färjorna från Beşiktaş eller Eminönö till Kadiköy eller Üsküdar. Åtminstone de från Beşiktaş kostar bara en lira (sex kronor) och går en gång i halvtimmen. Att turista med reguljära färdmedel är väl så fint.

Det svåra

Jag undrar om du Sven, eller nån av er som läser, har tips på kul, sköna och intressanta grejer man kan göra/se i Istanbul. Utan att vara typiska turistfällor. Snarare undangömda, okända utflyktsmål eller liknande. Insider-tips, liksom.

Det som gör dem undangömda är väl just det att de inte passa för alla, att de är ganska personliga. Är man väldigt insnöad på transvestiter så finns det en gata för det. Är man nu inte det så är just den gatan inte så intressant. Själv tycker jag att affären Gerekli Şeyler i lyxdistriktet Nişantaşı med amerikanska serier och t.om. rollspel översatta till turkiska är otroligt häftigt. Det tycker nog inte de flesta.

Jag är mycket dålig på pubar och nattklubbar här, men jag kunde inte ens hitta till annat än studentpubar efter sju år i Linköping, så det beror väl på att jag tycker att det är rätt ointressant. Jag har verkligen en fäbless för puben Karga (Kråka) i Kadiköy på den asiatiska sidan, men det beror kanske mest på att de spelade hela Tom Waits fantastiska debutalbum Closing Time första gången jag var där.

Jag är helt omåttligt, gränslöst förtjust i det turkiska rakı-balıkkonceptet. Rakı är ju alltså turkarnas variant på anisbrännvin och balık betyder fisk. Så om man gillar fisk och sprit så är det något som måste testas. Helst på en för ändamålet dedikerad restaurang. Drick rakı, och ät meze. Drick mer, ät mer, drick mer, ät mer. Lyssna på de oändligt sorgliga fasilvisorna och betala spelmannen. Drick mer. Nu kommer fisken. Ät den också och drick mer. Höj aldrig rösten. Bada i uppkäftig melankoli och drick under uppsluppen tystnad. Kulturen har aldrig tidigare nått så långt.

Om att leva i İstanbul (svar till Ayşe) 06-03-03

Skriven av Sven in : Uncategorized , 20kommentarer

Ayşe skrev bland annat:

Finns det nån som orkar skriva några rader om hur det verkligen är att bo i Istanbul?? Jag har varit många gånger i Istanbul eftersom jag har kusiner där. Nu funderar jag på att jobba och bo några år där……men är lite rädd att jag kommer sakna trygga å organiserade Sverige/Tyskland (bor där för tillfället).

Det är väl just det jag försöker göra här, på den här bloggen! Men visst, jag skriver ganska ofta om jazzkonserter, muséer, eller andra saker som inte oftast inte är det viktigaste för det dagliga livet. Och det är också så att jag ibland undviker att skriva om det som är mest knöligt med livet här.

Myter, missuppfattningar
A Jag pratade för ett tag sedan med en kompis i Sverige. Jag sade till henne i förbigående att det är klart att många turkar vill flytta till Sverige. Hon blev uppriktigt förvånad och undrade varför. Hon kunde mycket väl förstå varför jag ville flytta hit, men inte det motsatta (mycket vanligare) förhållandet.

Naturligtvis är det mycket fattigare här. Nu lever jag inte i de delar där det är vanlligt att inte elektricitet i sitt hem. De jag känner här lever i princip samtliga ungefär som folk jag känner i Sverige, om än med mindre pengar. Och även om man har pengar fungerar många saker mycket sämre. Det går inte att komma ifrån.

B När jag strax innan jag åkte berättade för en annan kompis vart jag skulle flytta sade han “Turkiet, måste man inte lägga sig ner på gatan och be fem gånger om dan där?” Otroligt långt från den verkligehet som finns här där den sekulära rörelsen onekligen innefattar en väldigt stor del av befolkningen.

Att leva här
Jag trivs verkligen bra här. Men jag var också väldigt motiverad att flytta hit, jag vet väldigt väl vad jag vill göra här och det hjälper verkligen. Och det kan nog behövas. Hela tiden dyker det upp små problem som är så märkliga att jag bara skrattar åt det, men när jag går in i min “Det där var verkligen konstigt”-ramsa så rycker mina turkiska vänner bara på axlarna och säger att de är vana.

Jag har tidigare skrivit om problemet med vatten i min lägenhet. De senaste dagarna har det varit ett tre deciemeter djupt hål med vassa kanter strax utanför vår ytterdörr, precis där man måste gå för att ta sig in. Ett stup två meter från dörren utan räcke har det varit ända sedan jag flyttade in. Och häromdan fick jag höra att den nyss föärdiglagda İstiklas Caddesi skall rivas upp och omläggas igen, för att den förr omläggningen blev för dålig. Och den var verkligen en mardröm av gyttja i sig. Det frustrerande är att det är så svårt att greppa vad som är fel. Varför det är så mycket som blir på det där sättet.

Men samtidigt är det fantastiskt här och jag har verkligen inga planer på att flytta hem på ett bra tag. För egen del så är det en mycket nyttig upplevelse, eftersom det tvingar mig att tänka på vaf jag verkligen vill ha, hur jag vill leva mitt liv. Problemet med att ha en sked ständigt ovanför munnen är att man blir passiv och även om jag lever ett mycket enkelt studentliv här (om än jag inte är student)
så går det inte riktigt att leva så här.

Om du har funderingar på att flytta hit tycker jag verkligen att du skall testa, åtminstone för ett kort tag. Om du sedan redan har släktingar här så gör ju det saken mycket lättare.

Idag: en bild 06-03-02

Skriven av Sven in : Uncategorized , 3kommentarer

 

Precis en sån bild man förväntas skicka hem från İstanbul; gammalt och nytt i en smältdegel och allt det där. Jojo.