Metroblogging İstanbul 06-02-20
Skriven av Sven in : Uncategorized , 11kommentarerIdag fick Metroblogging İstanbul, tillsammans med alla andra metrobloggar, en ordentlig ansiktslyftning. Det nya utseendet är en klar förbätttring. Möjligen är också att funktionaliteten förbättrad, men det återstår att se.
Jag har själv något kommit igång att blogga där. Som vanligt lider jag av att mina inlägg är som stora otympliga kolosser i det sedvanliga bloggsmenageriet. Jag skriver långt och formellt, medan alla andra formulerar sig kort, enkelt och självsäkert; som efter en öl, men inte två.
Min näst senaste post där var om konserten med Okay Temiz jag nyligen bevistade. Temiz bodde i Sverige under några år och spelade tillsammans med Don Cherry (far respektive fosterfar till ett par Eagle-Eye och Neneh). Nu bor han i Turkiet igen, uppfinner sina egna instrument, har en slagverksorkester och spelar fantastisk musik. Läs för all del vad jag skrev. Men än hellre: strunta i det och ägna tid åt att hitta hans musik.
Vanlig kille i Kina 06-02-20
Skriven av Sven in : Uncategorized , 12kommentarerHär är jag bara en vanlig kille, men där, där är jag en vanlig kille, i Kina.
Sade en nära kompis till mig efter nära ett år i Kina. Nu är han på väg till Kina igen och jag kan verkligen förstå honom. Jag finner ofta att jag själv tänker likadant. Det kan tyckas lite fattigt att inte kunna identifiera sig själv starkare med något intresse eller annat än det land man befinner sig i. Men omgivningen hjälper så väldigt gärna till att förstärka den här självbilden.
För ett tag sedan blev jag kontaktad av en tjej som skulle till İstanbul i tre veckor för att jobba som frilansjournalist. Något senare blev jag kontaktad av en kille som skulle hit i precis samma ärende under samma tid. Det visade sig småningom att en hel klass frilansjournalister skulle hit på en reportageresa.
De är här nu och försöker kränga så många reportage de kan till svenska tidningar. Svenska tidningar torde få en ganska ordenlig topp av inskickat material om Turkiet de närmaste veckorna. Så litet är ju faktiskt Sverige.
Jag träffade två av dem förra veckan och möjligen skall jag träffa dem igen nästa vecka. Och varför vill de träffa mig? Varför skall de sälja en artikel med en bild på mig och enhelt ordinär historia om hur det kommer sig att jag valde att flytta till Turkiet. Jag har inte gjort någonting, jag är en helt vanlig kille. I Turkiet.
Tyskland. Ogillar frihet och turkar? 06-02-19
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraTyskland har ju onekligen ett ganska kinkigt förhållande till yttrandefrihet. Det är ju onekligen lite pinsamt att alla filmer, spel och böcker som vill in på Europas största marknad måste upp på operationsbordet om de råkar ha en nazisymbol någonstans.
Det är pinsamt, och de av oss som är principiella när det kommer till sånt här ser det som en katastrof. Men samtidigt är det något som det går att leva med, för den som har en mer pragmatisk syn på livet.
Men här är skriver Turkish Torque något mycket märkligt om att en tysk skola förbjuder annat än tyska att talas på skolan. Akinci påstår också att två turkar förlorade sitt medlemskap på ett gym för att de pratade turkiska där.
I Sverige hade det här utan tvivel varit olagligt. Tyskland är förvisso annorlunda, men så annorlunda? Jag är fortfarande inte helt säker på att det här är sant, men Akinci brukar sällan fara med lögn.
De flesta Europeiska stater (alla?) har naturligtvis gjort så här i skolorna under den tid då nationalstaten skulle formas, men jag hade nog hoppats att den tiden var över vid det här laget och att det var dags att gå vidare.
Uppdatering 06-02-17
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerCrossing the Bridge
Den omtalade filmen Crossing the Bridge går på svenska biografer sedan ett tag tillbaka. Jag skrev om den när jag först hörde talas om den. Min tro då var att den var helt ny, men tydligen har den gått här i Turkiet för ett bra tag sen, vilket ju knappast är särskilt underligt.
trettionånting skriver om den, men verkar inte lika nöjd som de andra kommentarorer jag har sett. Klingans Lennart Wretlind tycks däremot ytterligt begeistrad. (Ett tips är att lyssna de program som ligger på deras hemsida. Även om världsmusik är ett unket begrepp är själva musiken ofta ypperlig och programmet har alltid klarat av att inte fastna i världsmusikbegreppet på ett skadligt sätt. Nyligen spelades t.o.m. tre låtar från det japanska popunderbarnet Cornelius fina genombrottsplatta Phantasma. Och nu spelar han en del turkiskt på grund av filmen.)
Fan det snöar. Inga toalettbesök idag.
Unden titeln För att det regnar nämner hon också mitt bekymmer med vatten, som jag tydligen hade råkat beklaga mig över i en kommentar. I mitt lilla bekymmer rymms flera saker som kan kännas exotiska när man är i Sverige, men som nu kräver ganska hård ansträngning för att låta sig förpassas till den kategorin.
Saken är den att vårt hus saknar byggnadslov. Men bor här gör vi alltså likafullt. Det tämligen rika universitet jag arbetar på saknar förövrigt också byggnadstillstånd och det finns t.o.m. domstolsbeslut mot själva dess existens. Men nu lär ingenting rubba universitetet; det fungerar ganska bra och har mycket starka finansiärer.
Med mitt bostadshus är det dock annorlunda. Den där legala aspekten har föga förvånande orsakat vissa bekymmer när det kommer till att ansluta till det kommunala vattennätet. Lösningen för dagen är att varje dag fylla på husets vattenförråd med en tankbil. Tyvärr är tanken uppenbarligen aningen för liten och några timmar varje dygn är vi helt utan vatten. Och naturligtvis har vi inte alls vatten när det snöar. För även när gatorna inne i staden är helt snöfria så kan det vara riktigt illa här ute där vi bor.
Under den korta tid som det här året har existerat två hela veckor spolierats av i princip konstant vattenbrist. Det är då jag är glad att vi har inrätt labbet med en så kallad orientalisk hörna, där man kan sova vid brutal deadline eller kärva hemförhållanden.
Det är väl bara jag, men
I dagens DN fanns en rolig nyhet om barn som hade råkat få se lite porr under schackklubbens besök på skolan. Det märkligaste var följande citat av en mor:
En sån här sak ska inte få ske. Det är ett trauma för barnen. Vi funderar på att göra en polisanmälan.
Som vanligt är det väl bara jag, min enda reaktion på det här är att om barnen reagerar så underligt borde man snarast undra vad som har gått fel i deras uppfostran. Fast det är väl inte så svårt att förstå med vuxna som uttalar sig så. Men det är nog bara jag som inte förstår.
Ännu roligare var förstås när detsamma hände långt borta i östra Turkiet inför aula med bland annat den islamistiske premiärministern. Det var nog lite pinsamt.
Sven 2.0 Nu på engelska 06-02-16
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraDet har varit tyst här några dagar nu, men anledningen till det är inte att jag har suttit och pillat mig i naven. Anledningen är den motsatta. Jag får nog aneldning att återkomma till det, men just nu vill jag bara påpeka att jag precis har skrivit min första post på Metroblogging Istanbul, en blogg om denna stad skriven av ett flertal bloggare. Jag tillhör den senaste kullen av författartillskott. TIll min glädje upptäckte jag att också Erkan helt nyligen har börjat skriva för samma blogg. Erkan är en turkisk bloggare som jag har varit nära att träffa flera gånger, men vi har sinkats av snö och arbete.
Sven Svensk, seriefigur 06-02-06
Skriven av Sven in : Uncategorized , 6kommentarerSnön yr, män i mössor och bylsiga kläder försöker med mankraft få en minibuss med skolbarn upp på vägen. Vi väntar på en mycket försenad skyttel till universitetet.
“Are you Sven from Sweden?” säger en kille som jag har sett förut, men aldrig pratat med. Han är datavetare och bor i samma hus som jag.
“Well, yes.”
“Hi, I am Ali.”
Vi skakar hand, medan jag tittar på honom för att se ifall han fann det lika humoristiskt som jag. Jag kan inte avgöra det och håller inne med mitt skratt. Men inombords blossar det av skratt. Sven from Sweden och Ali står och pratar i en snöstorm i Turkiet. Fast bara Sven from Sweden räcker långt.
Jag minns när Seden introducerade mig för sina klasskamrater i Linköping. Vi var på en pub och jag hälsade på folk från alla världsdelar förutom Sydamerika. Det var Turkar, Uzbeker, Rwandier, Ghanaiter, armenier, kanadensare. När vi kom till de tyska tjejerna och jag sade vad jag hette började de fnittra våldsamt. Som på kommando.
Det som var så oerhört roligt var naturligtvis Sven from Sweden. De hade rest till Sverige tillsammans och hade tydligen byggt upp ett stort skämt om att flytta till Sverige och träffa en man som heter Sven. Mycket roligt, tydligen.
Jag är en seriefigur, omöjlig att ta på allvar. Och det är mitt namns fel. Å andra sidan ger det den här bloggen desto större trovärdighet. Inte Andreas, Daniel, eller något annat osvenskt. Utan Sven, ett namn som är så svenskt att ingen ens heter så längre. Förutom en fotbollstränare som hela världen skrattar åt.
Bussen kom aldrig så jag följde Ali och hans lägenhetskamrater, som jag kände lite sedan tidigare, för att dricka te och prata om datorspel, USA och Sverige. Ali hade visst bott fem år i USA.
Mina sista ord angående kariktyrer 06-02-05
Skriven av Sven in : Kultur, Meta, Turkiet , 5kommentarerI korthet
Bilderna är naturligtvis rasistiska och en publicering av sånt i stor dagstidning skall kritiseras, i alla fall diskuteras. Men jag förstår verkligen varför de publicerade dem till att börja med. Det behövs. Yttrandefrihet har av tradition varit hotad ovanifrån, nu är den plötsligt hotad från helt andra håll. Det är faktiskt inte någonting som kan accepteras. Att vara väldigt tydliga på den punkten är naturligtvis viktigare än både välfärd, välmående och lyx som att vara trevlig.
Jag tycker däremot att de kunde ha varit smartare i sättet att få fram sin poäng.
Angående vad Dick skrev
Alla läsare av Dick Erixons blogg förstår nog att jag ganska ofta inte alls håller med när han skriver om den muslimska världen. Men han är i alla fall en intressant och påläst skribent. Han gör här några intressanta noteringar om det faktum att teckningarna fördömdes av USA:s ledning:
Skillnaden mellan USA och Europa är att vi i Europa har levt under kristet förtryck. Kungar har i århundraden använd kyrkan som vapen och medel att hålla folket i schack. Kristendomen gjordes till statskyrka – underställd den världsliga makten. Därför blev det nödvändigt att frigöra sig från kyrkan, för det var vägen att också frigöra sig från statligt förtryck. Jag kommer att tänka på Vilhelm Mobergs skildringar.
Den muslimska världen har fortfarande detta problem, där politik och religion är sammanvävda. Därför behöver de också frigöra sig från förtrycket.
USA har en helt annan historia. Deras frihetsrevolution tog avstånd från tyrannerna i Europa och konstitutionen sätter den enskildes strävan efter lycka i centrum och garanterar separation av stat och kyrka. Därmed blev religionen individualiserad och en viktig källa till tröst och trygghet. Därför respekterar man religion på ett helt annat sätt i USA. Och därför ogillar man satir, eftersom den får en helt annan betydelse. Satir mot religion i Europa har varit satir mot överheten, medan satir mot religion i USA blir satir mot de moraliska värderingarna om att respektera andra människor, om att vara en god människa.
TIll det här skall man lägga att satiren i det aktuella fallet i högsta grad var just satir nedåt, vilket alltid är grövre än den riktad mot överhet. Den är inte alls vacker. Även den ateistiske och i högsta grad antireligiösa turk jag känner anser sig sårad av teckningarna. Själva poängen i hela saken är dock att vi måste acceptera även det osmakliga, de direkta påhoppen och de grövsta formerna av hets mot folkgrupp. Om vi inte har det åtminstone som mål, då kan vi lika gärna glömma att ens ha samhällen. Då kan vi bo i gryt. (Och det här gäller naturligtvis också USA.)
Sprit igen 06-02-04
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraSpritkultur
Ganska roande har det varit att betrakta mina egna skuldkänslor rörande alkohol här i en helt annan miljö. Jag är trots allt ytterst svensk och före detta överliggare till på köpet. För mig är det således helt i sin ordning att en fredags- eller lördagskväll dricka så mycket att jag varken kan gå eller prata. Jag skulle aldrig få för mig att skämmas över det.
Om jag däremot dricker så mycket som en lättöl före klockan fem någon dag och blir berusad det minsta en vardag (förutom torsdagar i Linköpings studentliv) så infinner sig dock skammen genast. Naturligtvis har jag många gånger brutit mot de tiderna, men då alltid som en rebell i färd med att bryta ner system enligt någon undermålig moralteori.
De jag har druckit med här ser det i högsta grad som ett personligt misslyckande att supa sönder sig på det sätt som jag beskrev ovan, men ser samtidigt bara frågande på mig när jag berättar om skamkänslor för att smaka alkohol före klockan fem. Jag har bestämt mig för att jag håller med dem på båda punkter. Nu skall jag bara försöka justera mina reaktioner till den insikten också.
Om spritinköp
I anslutning till förra inlägget om sprit kan sägas att jag ikväll upptäckte att det finns en spritbutik bara några minuters gångväg härifrån. En butik från det gamla sprit- och tobaksmonopolet, som dock fortfarande, efter avskaffandet av monopolet heter Tekel, som betyder just monopol.
Två olika sätt att hantera skymf 06-02-04
Skriven av Sven in : Kultur , kommentera- En av min bästa kompisar i Sverige är troende enligt en av de evangeliska varianterna och varit det sedan barnsben. Vi lyssnade i yngre år båda mycket på den socialistiska punkorkestern De Lyckliga Kompisarna (DLK). Den skiva han tyckte om att ha på repeat innehöll en av dessa sedvanliga kristendomshäcklande sånger. Han sade det aldrig rakt ut, men jag tror säkert att han ogillade att höra den låten på grund av innehållet. Han löste det hela genom att programmera sin CD-spelare så den hela skivan repeterades, förutom just den sången.
- Man kan också bränna ambassader.
Det där med spriten 06-02-03
Skriven av Sven in : Sverige, Turkiet , 3kommentarer“Jag vill inte ha konjak på konsum och vin på Ica.” Sade Göran Persson häromdan. Och jag tänker på min kvartersbutik där jag kan köpa sprit till åtminstone klockan tolv (jag har fortfarande inte sett den stängd än). Det i ett land där flera tiotals procent är nykterister av religiösa skäl och där en hel del av dem tycker att det är en dödssynd att dricka alkohol. Det var det där med tolerans, majoritetens diktatur och så vidare. Men sånt är så jobbigt att fundera på, tycker Göran.