hoppa till navigation

Turkiska uttryck 1 – Afiyet olsun 10-01-14

Skriven av Sven in : Kultur, Mat, Turkiet , 3kommentarer

Talar ur skägget

Utan att vara språkvetare så tror jag att jag står på fast mark om jag säger att turkiskan använder sig av betydligt fler fasta uttryck än alla dessa germanska språk de flesta av oss är vana vid. Om inte annat finns det avgjort en kvantitativ skillnad i det vardagsspråket. Det finns en mängd fasta artighetsfraser som du måste använda för att passa in i det sociala spelet. Det är dessa jag tänkte skriva om i denna artikelserie, snarare än alla typer av idiom. Jag tänker inte försöka lära någon turkiska, men jag hoppas att jag kan underhålla de som liksom jag är allmänintresserade av kultur och språk.

Afiyet olsun

Betyder ordagrant “må hälsan vara god”, men har i praktiken samma betydelse som vårt smaklig måltid. Att just detta uttryck har en svensk motsvarighet är anledningen till att jag börjar där och ingen annanstans. Men när jag för ett par veckor sedan satt runt julbordet hemma hos familjen i Småland var det ingen som önskade mig smaklig måltid. Åtminstone för oss från Småland är det ett föråldrat uttryck, som vi har ersatt med – ingenting. Snarare är det så att de enda gångerna man förväntar sig ett vänligt ”smaklig måltid” är när man är på en restaurant skött av invandrare från mellanöstern.

För något år sen på en kongress i Polen stötte jag på en kvinna som pratade klingande finlandssvenska. För henne var uttrycket i högsta grad levande och hon uppskattade inte alls att jag sade att i Sverige är det bara turkar som använder sig av dessa tvenne ord: smaklig måltid. Fast det är ju faktiskt nästan sant.

Och efter en tid i den turkiska kulturen är det lätt att förstå att invandrare härifrån använder sig av det uttryck som finns på svenska. För att studera en turk som förgäves försöker leta reda på en översättning av afiyet olsun på det samtalsspråk som råkar råda vid bordet kan vara smärtsamt. Artighetsfraser utvecklas till ett fysiskt behov efter samröre med den turkiska kulturen, det gäller i högsta grad även mig. Om engelska är umgängesspråk blir det franskans bon appétit som gäller, vilket väl tydligt visar att vi germansktalande inte är så intresserade av att önska våra bordsgrannar lycka vid matbordet.

Läs också:

Turkiska uttryck 2 – Ellerinize sağlık

Turkiska uttryck 3 – Siftah

Våld som kulturyttring 10-01-09

Skriven av Sven in : Kultur, Turkiet , kommentera

De flesta av de studenter jag arbetar med här tillbringar under sina år på universitetet åtminstone en sommar eller en termin i Västeuropa eller USA. Erdem arbetade en sommar på Fraunhoferinstitutet i Dresden. En natt när han satt och drack öl på en pub stelnade han plötsligt till. Två tyskar började bråka med varandra framme vid bardisken. Vad bråket handlade om visste han inte, men det såg ganska allvarligt ut och det var tydligt att det skulle bli handgemäng. Erdem tyckte att det började bli ordentligt obehagligt. Orden räcker inte längre till för de ilskna fulla tyskarna och för att förbereda sig för strid ställer en av dem ner flaskan han håller i handen på disken, reser ragg och börjar puckla på sin motståndare.

Och Erdem brister ut i skratt. Han hade tagit för givet att flaskan skulle krossas mot bardisken för att kunna användas som dödligt tillhygge. Att de båda tyskarna skulle slåss utan att använda varje tillgängligt medel.

Det handlar om kulturella förväntningar. I en svensk småstad hade bråket hanterats på samma sätt som i Dresden. Många i våra trakter går ut på krogen för att slåss, ett helgnöje med goda anor. Men vi vet också att följa vissa regler, som att inte använda tillhyggen. Jag skulle vilja påstå att offentliga slagsmål är betydligt mer ovanliga i Turkiet (delvis beroende på en betydligt lägre alkoholkonsumtion, givetvis) än i norra Europa. Men när ett slagsmål väl bryter ut blir folk väldigt nervösa; har det väl gått så långt är risken att det blir riktigt allvarligt väldigt stor. När man väl ser ett ordentligt, offentligt gräl brukar oftast flera generationer blanda sig i. De unga männen som vill varandra illa hålls tillbaka av gamla tjattrande kvinnor.

Järnhuvudet 10-01-06

Skriven av Sven in : Kultur, Turkiet , kommentera

1709 flydde allas vår Karl XII den ryska armén in i det ottomanska riket. Med en anmärkningsvärd envishet höll han sig kvar där, till sina ofrivilliga värdars allt större irritation. Tack vare denna uppvisade enträgenhet gavs han epitetet demirbaş – järnhuvudet – och kallas än idag i turkisk historieskrivning för Demirbaş Şarl.

Men det riktigt pikanta är att detta skämtsamma smeknamn så småningom ledde till ett oväntat tillskott i det turkiska språket. Tanken med namnet Demirbaş var ju att beskriva hans envishet, men eftersom han stannade i sådär fem år – en avsevärd tid för en kung att tillbringa i främmande land utan att gå i strid – skämtades det också om att han var en fixtur i sultanens rike. Och genom detta skämtande genom århundradena fick ordet sin moderna betydelse av just inventarieartikel eller permanent, tung utrustning.* (Det senare är den vanligaste betydelsen.)

*Detta om man skall tro vad Geoffrey Lewis skriver i sin bok The Turkish Languge Reform. Jag håller med om att orsak och verkan i detta fall låter på vippen för bra för att vara sant.

8000 år gammal stam hindrar järnvägsbygge 09-01-11

Skriven av Sven in : Istanbul, Turkiet , 1 kommentar hittills

Samtidigt som jämförbara städer i andra länder (Rom, Aten) har varit betydligt bättre på att gräva ut och bevara arkeologiska artefakter så tillhör det ju onekligen vardagen att byggen i Istanbul försenas pågrund av påträffade arkeologiska fynd från stadens långa historia.

Just nu håller man på att bygga en en järnvägstunnel under Bosporen och förutom de vanliga fynden har man nu råkat stöta på en 8000 år gammal neolitisk bosättning. BBB har en bra artikel och ett videoklipp här.

Längre österut i Turkiet pågar det sedan länge en mängd utgrävningar av denna typ av bosättningar, då området verkar innehålla de tidigaste neolitiska bosättningarna i världen. (Det sammanfaller ju också med att flera sädesslag och tamdjur tycks ha domesticerats just där.) Mest känd är Çatalhöyük, som brukar få platsi även de mest förkortade världshistorier.

Mitt namn är Republik 08-05-08

Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , 5kommentarer

Han berättar om sitt liv för mig som vore jag en förläggare han försöker sälja en bokidé till. Hans historia är inte speciell på något sätt, sättet han berättar den på fängslar mig. Hade han pratat med en landsman skulle han ha gjort det annorlunda, men jag är utböling och han vet vilken blandning av exotism, politik och personliga anekdoter jag vill ha.

Han heter Cumhur och äger den nyöppnade restaurangen i mitt kvarter. Runt årsskiftet arbetade jag under några månader i Sverige och när jag kom tillbaka hade hans pide- och lahmacunhak ersatt det erbarmliga snabbköpet. Jag började genast att gå dit och nu, efter att ha gått igenom deras meny under några veckor, bjuder han mig på te efter maten och sätter sig mittemot mig för att samtala. Och vi pratar länge, ett liv skall sammanfattas innan jag kan gå därifrån.

Tre statskupper, och en fjärde

1961 Genom tre statskupper har han levt, säger han. Och en fjärde gav honom hans namn. Hans namn, Cumhur, är ett persiskt låneord som betyder republik (och som också ingår i de officella namnen för såväl den turkiska som den iranska republiken)*. Han föddes ioktober 1961, just när militären efter sjutton månader lämnade ifrån sig makten. Den andra republiken utropades, framtiden såg återigen ljus ut och Cumhurs far var knappast ensam om att säga: “Min son skall heta republik!”.

1971 Ett decennium tidigare hängdes premiärminister Adnan Menderes tillsammans med sina utrikes- och finansminstrar. Denna gång räckte det med ett memo från militären för att få regeringen att avgå.

1980 Efter flera år av våldsamma oroligheter sker en tredje statskupp på två decennier. I svallvågorna av kuppen och våldet som leder fram till den förlorar Cumhur sitt jobb. Hade han fötts vid den här tiden hade han nog inte fått heta republik. Nationalismen svallade vid denna tid och ett mer typiskt pojknamn för någon född 1980 är Onur (från engelskans honour – ära).

Men bara några år senare vände vindarna och tillsammans med några kamrater tjänade han bra med pengar på börsen. Medan hans kamrater byggde hus för pengarna for Cumhur istället till London och stannade där ett år tills pengarna tog slut. Han far tillbaka till hemstaden Konya för att arbeta.

1997 Detta är året för den så kallade Postmoderna statskuppen. Även om det alltid är dramatiskt med statskupper går denna lite lugnare till och de flesta påverkas inte direkt. Någonstans vid denna tid börjar Cumhur arbeta som kycklingsgrossist. Han sammanfattar affärerna på följande sätt: “Att sälja är väldigt enkelt. Man säljer hela tiden, alla vill ha kyckling. Men att få betalt, det är svårt.” Så svårt att han gav upp försöken att livnära sin familj på kycklingförsälning och funderade på vad han skulle göra härnäst.

Som för så många andra i Turkiet verkade den enda lösningen vara att flytta till Istanbul. Som en av de drygt trehundratusen som varje år flyttar till Istanbul for han med förhoppningar om att kunna leva lite bättre genom att driva restaurang i den stora staden.

Och vi får se hur det går. Jag skall dit imorgon och se hur veckan har gått.

*Mer precist heter republik Cumhuriyet på Turkiska, formen cumhur har mer betydelsen av folk. Titeln och inledningen av artikeln kommer av vad han sade till mig.

Tillbaka till de muslimska Calvinisterna 07-05-08

Skriven av Sven in : Turkiet, politik , kommentera

Jag har tidigare skrivit om tidningsflugan muslimska Calvinister. Jag har sett begreppet ett otal gånger i utländsk media och jag vet att även förekommer i turkisk media (även om min turkisklärare inte kände till begreppet när jag började orera om det under lektionen förra torsdagen). Det handlar alltid om affärsmännen från Kayseri.

Idag var det dags för Johan Norberg att skriva om det på sin blogg. Och det finns mycket att säga om det här. En sak är att det inte märkligare än att vi i många kristna länder förknippar politik som blandar agitation för en fri marknad med konservativa ställningstaganden med just en kristen höger.

Fast i praktiken är det aningen märkligare än så. Den slutsatsen jag själv för tillfället föredrar är den att när vi pratar om modernisering så är det inte så enkelt som att en grupp moderniserade står mot en annan monolitisk grupp som backar motsatta värden. Det är inte så hemma (även om många av oss under korta stunder gärna lurar oss själva att tro det för den sköna gruppkänslans skull) och det är inte så någon annanstans.

För Kayseri är just ett väldigt konservativt område, i djupet förändrat av västerländsk modernitet, men knappast ett samhälle som har tagit västerländsk liberalism till hjärtat.

Och betänk vad som nyligen stod på plakaten som bars av deltagare i den enorma demonstrationen i Istanbul: ABD-ullah Gul. ABD är USA på turkiska. I en protest mot att den sittande islamistiska regeringen tillsätter presidentposten från sina egna led väljer man att peka finger åt dem genom att peka på deras samröre med USA. Med den faktiska politiska situationen i Turkiet, där den sekulära vänstern ofta framstår just som isolationister till i kontrast mot en mer internationalistisk (och moralkonservativ) höger. Men det är ändå uppseendeväckande sett från ett västligt perspektiv.

The Washington Post körde nyligen en artikel som har flera intressanta saker att säga om tangerande ämnen, bland annat just det där om USA-kopplingen.

Ramadan 06-09-28

Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , 8kommentarer

I ett renrum någonstans i Istanbul står två män i heltäckande vita overaller (med huva och allt) och labbar med vätefluorid:

“Jag drack igår.”
“Men du fastar ju!”
“Jo, men det är ju förbjudet med alkohol året runt. Egentligen. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde dricka under iftar.”

Jag skrev nedan om hur annars sekulära undviker alkohol under Ramadan. Min kompis som sade det citerade ovan var en de som hade tänkt sig ramadan så, men han ändrade sig några dagar in i fastan. Fast han håller annars hårt på den. En annan person på jobbet gav dock upp efter en dag när han märkte hur ineffektiv han blev av att inte äta på hela dagen.

Alltså:

  1. Iftar är den tid på kvällen, vid solens nedgång när man bryter fastan.
  2. Vätefluorid (HF) är tokigt, tokigt giftigt. Min kompis hade inte ätit på 24 timmar vid tillfället, vilket nog inte är det bästa tillfället att slaska med vätefluorid.

Şalgam Suyu 06-09-28

Skriven av Sven in : Mat, Turkiet , kommentera

Şalgam Suyu (kålrotsvatten) är remarkabelt sur dryck som ofta anses passa bra till rakı. Den är typisk för trakten vid Turkiets östra medelhavskust, det vill säga svenskområdet i Turkiet runt Alanya och Antalya. Många i Istanbul tycker inte om den, själv tycker jag att drycken förjusande. Jag är säker på att mamma skulle tycka om den också.

Röstandets möda 06-08-27

Skriven av Sven in : Turkiet , kommentera

Det är svårt nog att rösta i Sverige, där enda skillnaden mellan alla existerande partier är olika ljummenhet i deras socialdemokratiska pathos. Å andra sidan spelar rösten just därför ganska liten roll. I Turkiets mer vilda politiska landskap är det en helt annan sak. En stackars liberal hinner slita allt sitt hår utan att ens komma nära ett svar.

Regeringspartiet, AKP är inte bara islamistiskt, det är också utan tvekan det mest frihandelsvänliga och privatiseringsvänliga partiet i landet.
I övrigt har du oftast att välja på vänsternationalister (som ligger nära militären) eller högernationalister (som är mer etniska i sin nationalism). Det vanligaste valet för sekulära turkar har återigen blivit CHP, partiet som startades av Atatürk och ofta ligger bra till hos militären. Men de är såväl socialdemokratiska som nationalistiska. Men det finns fler val. Skulle du vara nationalist och islamist så finns det ett sådant parti också, även om den inställningen räknas som lite udda då de flesta islamister strävar efter någon form av muslimsk international.

(Texten ovan är raljant, om någon läsare känner sig sårad, eller bara vill upplysa mig bättre så är ni väldigt välkomna att kommentera.)

Alltid guld på turkiska bröllop 06-08-22

Skriven av Sven in : Kultur, Turkiet , kommentera

Till mitt senaste inlägg om turkiska bröllop frågade Jonas följande:

Köper man guld i definerade enheter i Turkiet? Och ingår det alltid en
fastsättningsanordning när man köper guld eller limmade du fast det?

Guld är det vanliga att ge i present vid bröllop och för den delen vid många andra tillfällen. Ge inte husgeråd på ett turkiskt bröllop. Guld eller pengar är det som gäller, men guld är bättre.

Vanligt presentguld säljs i enheter som heter en fjärdedels guld, halvt guld och helt guld. En kvarting kostade mig runt femtio lira (250 spänn ungefär). Och ja, guldet är fäst vid ett litet band och en säkerhetsnål så att man kan fästa den på någons kläder.

Så funkar det här. Så funkar det inte alls i Sverige.

Överlag är guld- och silversmycken otroligt vanligt här och framför allt är det väldigt vanligt att spara pengar i guld. Eller dollar.