Turkiska uttryck 3 – Siftah 10-08-28
Skriven av Sven in : Uncategorized , 1 kommentar hittillsSiftah är det första av nånting, men det används särskilt av försäljare om dagens första affär. Om du kravlar dig upp tidigt ur sängen och köper en tidning eller en simit på väg till jobbet kan dina pengar mötas av ett nöjt Siftah yaptim!
Fast om du googlar “siftah yapmak” (att göra siftah) får du nästan bara svar som har med fotboll att göra. “Vi har fortfarande inte lyckats göra siftah!”, är överskrift för träff nummer fem just nu. Fotbollslaget Bursaspor har fortfarande inte lyckats göra mål under säsongen.
Fast skulle man döma av googles svar på slumpmässiga turkiska ord och uttryck kan lätt få intrycket att all Turkiets kultur i sin helhet kan reduceras till fotboll enbart. Det är som tur är inte riktigt sant.
För övriga inlägg i denna serie se Turkiska uttryck 1.
Pide 10-08-22
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommentera
Under fyrtioåtta av årets veckor är pide en maträtt som tävlar med lahmacun om epitetet Turkisk pizza. Piden har ett relativt tjockt bröd och kan tillagas med en mängd varianter av fyllning. Oftast olika kombinationer av kött och ost. Lahmacun, å andra sidan är tunn och bakad i stenugn. På en traditionell lahmacun skall ett tunt lager kött spridas över brödet. Och du äter aldrig färre än två.
Men under ramadan är pide något annat, liknande vad vi på europeiska språk brukar kalla pita. Det stora runda brödet inhandlas oftast relativt nybakat strax före iftar. Pideköerna är ytterst typisk del av stadsbilden under ramadan. Ovanstående bild tog jag för ett par dar sedan, bara runt hörnet från vår lägenhet.
Tyskar som bygger 10-08-15
Skriven av Sven in : Uncategorized , 1 kommentar hittillsEn alltför tidig morgon strax efter midsommar satt jag och väntade på Istanbuls flygbuss Havaş för att ta mig från den asiatiska sidan till Atatürk Havalimanı, Istanbuls huvudflygplats. Vi är långt ifrån turiststråken nu, så jag blir lite förvånad när jag inser att mannen som väntar tillsammans med mig i väntrummet där jag har suttit så många gånger är tysk.
Han frågar mig om när bussen avgår – han har inte turkiska nog att fråga personalen om det – och vi övergår därefter raskt till att prata om annat. Och sen pratar vi om Turkiet, turkar och Tyskland hela vägen till flygplatsen.
Det visar sig att han är här tillfälligt, men inte alls för första gången. Han arbetar för ett tyskt företag som bygger ventilationssystem för underjordiska parkeringsplatser, sådana som man behöver under flygplatser och gigantiska gallerior. Tydligen är Istanbul på just den marknaden helt utan motsvarighet i Europa.
Den typen av köpcenter som byggs här är man intresserade av i Östasien och i viss mån i USA, men knappast i Europa. Jag skrev om det på den här bloggen för hela fyra år sedan (här också) och jag tyckte då att marknaden borde vara överetablerad snart, men sedan dess har utvecklingen bara fortsatt. Förra året öppnade Forum på den europeiska sidan. Större än allt och inkluderar ett IKEA (som för all del byggdes lite i förhand). Men såvitt jag kan begripa blir det snart ett ännu större på Istanbuls asiatiska sida.
Så min tyska bekant och hans kollegor lär väl få åka hit och fakturera ett tag till.
Oproportionalitetsprincipen 10-02-03
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerTeve-bilden har en obeveklig tendens att försminska eller förstora vad den försöker beskriva. När vi (vi som nu ägnar oss åt sånt) kritiserar en tennisspelare för att begå obegripligt många misstag eller för ett slött fotarbete gör vi nog det mycket för att vi inte sitter på läktarplats och verkligen känner hur snabbt spelet spelas på elitnivå.
Det omvända finns också, att teven förstorar.
En vecka i höstas var jag och min hustru på bröllopsresa i Thailand och Singapore. I Thailand betedde vi oss som turister skall bete sig och betalade för gemensam thaimassage. I två timmar knådades våra kroppar av varsin thailändsk massös. De talade inte mycket engelska, men lite hade de lärt sig och de frågade varifrån vi kom. ”Istanbul,” svarade vi. ”Ohhh” sade de båda två ytterst beklagande. ”Ohhh, we have seen on TV. Much water. Very bad. In Istanbul much water on the street. Very, very bad.”
Veckan innan hade mycket riktigt delar av Istanbul översvämmats, men själv hade jag inte märkt någonting, för det rörde inte min del av staden. Även om jag hade läst om det i svenska nyheter.
Fast kanske är det snarare så att närhet till och vana av något ibland kan förminska snarare än att teven förstorar. För flera hade ju faktiskt dött i den där översvämningen.
Samma sak inträffar varje gång något bomb smäller av i Istanbul. Det är aldrig av min hustru eller mina arbetskamrater jag hör om det först. Det är alltid, varenda gång, någon i Sverige som oroligt hör av sig för att se om jag fortfarande lever. En kompis eller någon släkting skickar ett oroligt meddelande, varpå jag frågar mina arbetskamrater om de vet nåt om bomben. Det gör de nästan aldrig. Ibland kan någon ha sett något på nyheterna. Oavsett vilket är det ingen som begriper varför man skall prata om nån bomb som har smällt någonstans i Istanbul. Sånt händer. Vi är femton miljoner, det finns lite att ta av.
Turkiska uttryck 2 – Ellerinize sağlık 10-02-03
Skriven av Sven in : Uncategorized , 1 kommentar hittillsEllerinize sağlık
Det här inlägget blir så nära jag någonsin kommer komma Magdalena Ribbings gärning inom vett och etikett-journalistik (som jag för all del verkligen uppskattar).
Säg att du sitter vid matbordet i ett turkiskt hem och framför dig står fat på fat med börek, köfte, mantı, türlü, düğün çorbasi (bröllopssoppa!) och ett par olika typer av pilav. Och kanske står på turkiskt manér redan sötsakerna inträngda i myllret av all mat på bordet.
Det är dags att äta och värdinnan informerar om det genom ett afiyet olsun. Skall du vara artig så kan du nu eller efter att du har ätit lite säga ellerinize sağlık (om värdinnan är jämnårig och inte din chef eller så kan du kapa en stavelse och bara säga ellerine sağlık). Ordagrannt betyder det hälsa till dina händer, eller låt dina händer vara hälsosamma. Det är alltså en form av beröm och lyckönskning till den som har lagat maten och dennes viktigaste redskap – händerna.
För att läsa andra poster i den här serien kolla in Turkiska uttryck – 1: Afiyet olsun.
Och nu också på Twitter 09-01-08
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerJag har ännu inte riktigt begripit vad man skall ha Twitter till. Jag har kikat på fenomenet på håll i två år, men det verkar som att det verkligen skedde en twitterboom i Sverige under julen, så det är väl lika bra att haka på.
Just nu är det i alla fall spännande. Ni kan följa mig här.
Nu även på radio 08-11-18
Skriven av Sven in : Uncategorized , kommenteraDet har inte blivit mycket bloggande på senaste tiden, men ett radioframträdande klarade jag visst av. På P1 pratar jag här en del om turkisk forskning och annat. Programmet handlar förövrigt en hel del om mitt universitet och framförallt om min rektor.
Riktigt vad vet jag inte, eftersom det var ett tag sedan intervjuen gjordes och att jag än så länge inte har lyckats stå ut med att lyssna på min egen röst länge nog.
Censur av Youtube och en regering 08-05-07
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerFör två år sen var det väldigt sällan man stötte på blockerade sajter i Turkiet. Jag vet att en del fildelningssajter, som t.ex. svenska Pirate Bay, har varit stängda från turkiska ip under lång tid, men det är inte särskilt anmärkningsvärt. Under senare tid har det dock blivit allt vanligare och framför allt mer uppseendeväckande.
Under många månader var alla bloggar under adressen wordpress.com (som väl idag torde vara den största i sitt slag, åtminstone om man räknar bort rena spambloggar) avstängda. Det orsakade nu mest mummel från en liten minoritet bloggare, men när turen så kom till YouTube rasslar kedjorna naturligtvis lite kraftigare nere i folkdjupen.
Youtubecensureringen har fallit i någon form av jämn lunk, vad det verkar. Under de senaste månaderna har gången varit den att någon domstol reagerar på någonting på YouTube som tycks svärta ner Ataturk, republiken omhuldade grundare. Sonika slår de fast att inga internetleverantörer får ge tillgång till den youtube.com. Ett par dagar senare tar YouTube bort videon ifråga och sen kan vi alla titta på Battlestar Galactica fanvideos, eller vad vi nu behagar tills nästa gång. Fast möjligen höll lunken bara igång tills nu. youtube.com har nu inte gått att nå direkt sedan fyra eller fem dagar. Jag vet faktiskt inte vad som händer. Måhända har youtube tröttnat på att vara turkiska domstolar till lags.
Det finns de som menar att det inte bara handlar om några konservativa domare som har fått upp ögonen för en ny arena att skapa uppståndelse på, utan om en generell åtstrypning av yttrandrefrihet i Turkiet. För trots att lagarna, i minst sagt maklig takt för all del, har lindrats så verkar det som att allt fler journalister anklagas för brott mot yttrandefriheten.
Turkiet är nu inte Kina
Som tur är har Turkiet inte investerat i dyra brandväggar för att isolera landet från omvärlden, så förbuden blir ganska tandlösa. Det enklaste sättet att kringå förbudet är att använda proxysidor. Själv har jag haft störst framgång med kproxy.com. Man får stå ut med en massa reklam och om det är just YouTube man vill åt går det lite långsamt, men det fungerar för det mesta. Jag har hört att det skall finnas elegantare metoder, men eftersom jag inte har behövt det själv känner jag inte till dem (fast jag tar gärna emot tips).
Och så var det den där regeringen
I skuggan av mina personliga bekymmer med att inte kunna nå YouTube håller faktiskt regeringspartiet, AKP på att förbjudas och över femtio av deras främsta företrädare hotas med politiskt näringsförbud under fem år. Anklagelsen är islamistiska aktiviteter. Detta för ett parti som fick 46,6% av rösterna i förra årets val och sitter på en klar majoritet av parlamentets stolar.
Även om verklighetens AKP är väldigt långt ifrån den ljusrosa dröm de av någon obegriplig anledning framhålls som i västeuropeisk press så vore det naturligtvis djupt olyckligt om det verkligen blev så. Det vore dessutom en politisk handling nästan helt utan folkligt stöd. Det värsta av allt är att de allra, allra flesta förväntar sig att ingenting kommer kunna hindra stängningen. Det vore i mycket en upprepning av den så kallade postmoderna statskuppen som ägde 1996. Mer läsning i ämnet: Bloomberg, Hurriyet.
(Observera att alla länkar är på engelska.)
Jag bor i staden, min granne i byn 08-05-04
Skriven av Sven in : Uncategorized , 2kommentarerDet moderna Istanbul sträcker sig från Svarta havet ner till Marmarasjön och under de långa milen däremellan gränslar den det smala sund vi kallar Bosporen, som också har fått ge namn till denna blogg. Efter att ha tagit in detta blir det obegripligt att av de åtminstone tretton miljoner som bor i Istanbul skall bara sextio procent någonsin ha sett havet.
Stad
Omkring tretton miljoner lär vi alltså vara som bor i Istanbul, men inte alls så många bor i staden. Och då syftar jag inte på innerstaden, utan snarare på ett mentalt tillstånd. Själv bor jag uppe vid Svarta havet; koskällor väcker mig om mornarna och det är inte särskilt långt till de platser där män om mornarna med känslig hand ser över maskorna i sina fisknät.
Tretton miljoner, men när jag ger mig in i centrum är det inte helt sällan jag träffar på någon arbetskamrat. Jag stöter på dem på de ställen dit vi som bor i staden tar oss på vår fritid. Vi som har fått i våra huvuden att vi bor i en stad och därtill kanske Europas största.
By
Om jag om morgonen inte går av bussen vid min arbetsplats, utan istället sitter kvar i tio minuter till kommer jag till Garipce. Där finns de där fiskarna som synar sina nät, som jag nämnde ovan. De står i sin båt och dricker starkt, aningen beskt te i tulpanformade glas. På gatorna går nästan inga kvinnor, bara män som stirrar med oförblommerat förakt på min flickvän. De förstår att hon är turk och det passar sig inte riktigt.
Garipce ligger vid havet, men Istanbul består till en väldigt stor del av byar som just denna, och de flesta av dem ligger naturligtvis inåt land. Och sex av tio här har aldrig sett havet. Själv ser jag havet varje dag och på helgerna går jag gärna på opera.
Jag ville bara
Jag antar att vad jag vill ha sagt är att avstånd mellan människor inte kan mätas i kilometer. Fast i vad annat vet jag inte.
På murar i Istanbul, på murar utanför 07-10-01
Skriven av Sven in : Uncategorized , 9kommentarerMurar i Istanbul
Det finns en hel del vacker gatukonst i Istanbul, för den som är uppmärksam. Särskilt framgångsrika är denna form av siluetter som man ser här och var.
En vägg på väg till Izmir
Jag minns inte om det var på väg till, eller på väg hemifrån Izmir (antika Smyrna) som jag såg denna skylt inne på herrtoaletten. “Stå inte på den franska toaletten”. “A la franga”, fransk toalett är alltså en vanlig, västerländsk vattenklosett, till skillnad då från ‘asiatiska’ toaletter; keramikbekransade hål i golvet (vi har, som tur är två franska i lägenheten i Istanbul). Och detta oskyldiga A4 väckte onekligen ett helt nytt landskap av möjliga tankar i mitt huvud. En man stående på toasitsen utförande… undrens tid är inte förbi. Damtoaletten saknade motsvarande skylt, (blev jag informerad) vilket jag lämnar som övning att bedöma betydelsen av.
Inte minst bevisas det där sista av att den här bloggen sprattlar till och levererar ett inlägg. Det finns en plan, det finns en tanke. Det kommer att hända mer här framöver.